Idag:

Untitled from Jimmy halvarsson on Vimeo.

.

Jag är i Jämtland, vill inte åka tillbaka.

2009...

års låt.

Grattis!

...på födelsedagen tillönskas Chris Hillman, Jeff Bridges, Sergey Bubka, Marisa Tomei, Masta Ace och Jay-Z!

Dagen till ära är också den här utvald artikel på Wikipedia.

DC

Jag klistrar in alldeles för mycket rakt av från Pitchfork men ja, alla kanske inte läser Pitchfork och det är ju en massa bra där, som till exempel 40 minuter Fugazi-mellansnack i en mp3:a som någon klippt ihop. Till exempel:

"There's a sign out there that says 'No Crowdsurfing, No Stagediving'. And there's also something called 'Dont Be a Fucking Idiot'. And that guy's an idiot, so... Let's just chill out, ok?"

"While Lois was playing there was some jackass out here, some incredible major stupid fuck who said, you know 'Why isn't there a man on stage' or 'Put a man on stage' or some bullshit like that, as if a penis behind the guitar is going to right his world view. Well I tell you, when I see this bullshit like you fucking apes pushing each other around and like, jostling these people it just makes me sick to my fucking stomach. You don't like it, you take your five bucks, get the fuck outta here!"

Ja, en massa fint och nostalgiskt och jag saknar en scen som jag aldrig var en del av.

Inlägg #200...

ägnar jag åt LifeGene, som är ett gigantiskt forskningsprojekt där man på sikt kommer att följa en halv miljon svenskar under en livstid för att lära sig mer om hur gen- och miljöfaktorer påverkar folkhälsan. Typ. Det är i alla fall jävligt häftigt hur stort och ambitiöst det är. Jag och Kristina är med och idag var jag borta vid Fridhemsplan för min första hälsoundersökning. Innan det har jag fyllt i ett formulär på hemsidan om allt möjligt, från vilken tandborste jag använder till vilka droger jag testat och om jag någon gång blivit våldtagen. Det är med andra ord ganska heltäckande. En gång per år kommer nya enkäter och var femte år ska blir jag hälsoundersökt.
Det var jävligt kul idag faktiskt! Jag fick reda på att jag är en centimeter längre än jag trodde (184, yey!), att jag i mitt högra ben har två hekto mer muskler än mitt vänstra, att jag har hörseln i behåll och en massa annat. De tog blodprover också, som jag får reda på om en vecka. Hemoglobinvärde och what not.

I vilket fall, om du känner att du kan offra 1,2 timmar per år på folkhälsan tycker jag absolut att du ska anmäla dig.

7 mars, 1998

<3

Naaaaaw!

.

Jobbar natt, lyssnar på Wilcos liveskiva.

Fick en sticka i foten igår, var tvungen att få den utskuren på akuten. Penibelt, men jag kan varmt rekommendera Sabbatsbergs närakut, det var hemskt trevlig stämning där.

Kristina har upptäckt Dire Straits, det är skitbra!

Eh ja, det var väl det hela.

It's a Trap! länkar till Mathias spellista och gillar oss här.

Så här mår jag idag.

Baby!

Här är låten jag pratade om. Orkar inte gräva genom förrådet efter skivan så du får ett tattigt youtubeklipp i stället.

Hemma

Bilder från Middlesbrough här.

Bilder från Newcastle här.

Turné 7

Jag, Martin och Markus fick skjuts tidigt in till Durham igår och tog en promenad runt stan. Så himla fint där, med katedralen och alla gamla gator. Sen träffade vi en halvdöv gubbe, närmare åttio, på en pub. Han pratade bred dialekt och var lite berusad så vi fattade knappt vad han sa men han hade varit i Sverige under kriget och kom fortfarande ihåg en del svenska. Sen började jag och Martin prata om hur löjligt många myntvalörer det finns här och när Martin tog fram sina mynt för att räkna alla valörer gick gubben precis förbi och trodde Martin hade slut på pengar. Så han sträckte fram en tjugopundsedel om vi inte tog emot. Då blev han lite stött och sa något obegripligt så vi försökte bara se vänliga ut men det hjälpte inte. Han blev skitsur och viftade med handen mot dörren och skrek till oss "Ut och vandra!"

Sagt och gjort. Vi hittade en liten indisk restaurang som hade jättegod mat, sen spelade vi och folk tyckte det var jättebra och så åkte vi hem. Nu ska vi strax in till Newcastle och shoppa och sen spela och i morgon åker jag hem till min tjej!

Turné 6

Gjorde precis klar låtlistan för ikväll. Det blir 19 låtar i ordinarie set plus ett extranummer. Äntligen. Vi gör oss bäst om vi får hålla på i två timmar, trots allt.
Blev omkringskjutsad i Seaham, Dawdon och Easington av Gillian idag, till några ställen där de spelade in Billy Elliot. Mycket intressant med brittisk arbetarhistoria.

Det ska bli kul att spela och att se Durham och allt, men fan vad jag vill hem till min fina tjej nu.

Turné 5

Det blev en ledig dag idag, eftersom en av spelningarna blev inställda. Ganska skönt på ett sätt för jag har ett uppdämt behov av att sitta still. Vi hämtade också Markus på flyget så nu är vi fulltaliga inför de tre återstående spelningarna. Mest ser jag fram emot att få spela i Durham och se den stan. Jag har varit jätteduktig på att turista i veckan. Innan jag for gjorde jag en lista och jag tror jag prickat av allt i alla städer hittills.

Men alltså. Engelska människor. Vad fan är det som gått fel och när? Allt som avviker från normen, normen being mysdress och snagg, stirras ut och kommenteras högljutt på gatorna. Fem minuter efter att vi passerat skotsk-engelska gränsen hostade någon rödlätt förvärvsarbetare "GAY!" till oss och igår blev jag kallad nerd av två studenter på universitetsområdet i Middlesbrough. Till och med här i idylliska Seaham fick Kim höra något outtydligt om hur konstig han var när han var ute och sprang längs havet.
Och kvinnosynen sen, och könsrollerna. Det är som att kliva femtio år bakåt i tiden in i ett samhälle som, åtminstone synbart, inte rört sig många meter sedan suffragetterna.
"Svagheten hos en besegrad ras". Den meningen läste jag i samma bok som jag citerade ur här nedan och det kanske är det jag tycker är så motbjudande med atmosfären här. Den brittiska uppgivenheten. Men okej, det här området är ett gammalt gruvområde som sett nedläggningar och ett socialt förfall som är jävligt svårt att greppa för en jämtländsk sjuttiotalist. Så jag ska väl inte klaga för mycket men snälla britter, sluta ligga med era släktingar. Ni har ju ett kungahus som visar klart och tydligt vilken dålig idé det är.

jco

"Mrs Meltzer hade fött fem barn. Det hade kommit fem barn ur den där bastanta kroppen. Tanken fick Rebecca att känna sig knäsvag. Nu var alla Meltzers barn stora och hade flyttat hemifrån. Rebecca undrade hur Edna Meltzer stod ut med det: att få barn, att älska dem så häftigt och med så stor ömhet, att gå igenom så mycket för deras skull och sedan förlora dem till tiden."

Turné 4

"Ert samhälle är underutvecklat." sa jag i dag till 150 personer i Middlesbrough.

"Yeeeeeeah!" sa 150 personer i Middlesbrough till mig.

Turné 3

Idag åkte vi in till Newcastle och fick hela Quay-upplevelsen med Millenium Bridge, BALTIC Centre for Contemporary Art och en titt i The Sage Gateshead. Sen en fika på Scrumpy Willow and the Singing Kettle, ett ekologiskt fik som är helt grymt. De säljer bland annat ett lokalt läskmärke som heter Fentimans och de har den godaste colan någonsin och en helt fantastisk ginger beer. Den smakar som om man drack ren kolsyrad ingefära. Underbart. Tyvärr är närmsta återförsäljare i Danmark så man får passa på att njuta medan man är här.

Nu har resten åkt till Sunderland för att kröka ikapp, jag håller mig lugn för att kunna kliva upp tidigt och ta tåget till Middlesbrough i morgon och gå i lite affärer och på MIMA.

Geordie

Så här pratar folk häromkring. Det är gemytligt!

Har precis vaknat och konstaterat att det inte blir regn idag. Jag tar en promenad nu tills de andra vaknat, sen drar vi in till Newcastle.

Turné 2

Här gick vi på promenad igår, längs stranden mot fyren och klättrade över stenarna runt udden.

Sen spelade vi på kvällen, utklädda till jag vet inte vad, och lyckades fyrdubbla publiken på den halvtimmen vi stod på scen. Tror aldrig vi har låtit så bra.

Seaham är fint men det går liksom inte att komma ifrån den här känslan. Gruvstrejken och nedläggningarna är fortfarande inpyrt i väggarna även om Seaham numer är ett av de mest åtråvärda ställena att bo i hela Storbritannien. Och den där texten sen...

Turné 1

Jättesnabb och konstig dag igår. Pussade Kristina hej då, tog flygbussen till Skavsta, blev inpackad i ett fullsatt flygplan bredvid ett gäng medelålders män på golfresa, landade i Edinburgh, blev hämtade, blåste ner till Seaham, fick middag hos Matties mamma, åkte in till Sunderland, gick in på spelstället där det stod ett gäng tonåringar på scenen och spelade Rage Against the Machine-covers inför en publik som var runt fjorton-femton, tänkte wtf, blev uppslängd på scenen, spelade fyra låtar, sprang ner från scenen, gick och tog en pint och åkte tillbaka till Matties mamma. Hann aldrig fatta vad som hände alls men det var kul!

Nu har vi precis vandrat längs havet och klättrat på klippor och blivit ödmjuka inför naturen. Seaham är jättevackert med stranden mot havet och vi bor i ett stort fint hus där jag får sova i vardagsrummet med teven. Matties mamma är jätterar och har bunkrat upp med flre kilo godis till ungarna som kommer och knackar på ikväll. Nu ska vi ta det lugnt några timmar, sen ska jag ta ett hett bad innan vi åker in till Sunderland och riggar upp grejer inför spelningen ikväll. Behändigt att andra spelningen på turnén är tvärs över gatan från den första så vi bara behövde bära över instrumenten i går kväll.

Hittills är allt jättebra och fint. Jag ska kolla upp Big Muffen till dig, Johan, när vi är i Newcastle.

Yey!

Turnéposter!

---

Idag har jag packat! Bas, pedaler, sladdar, plektrum och en gameboy i en systempåse. Vi ska på turné och jag är så gudomligt peppad. Vi fick precis en till spelning dessutom, nu är det sju gig på nio dagar. Sitter och väntar på ett mail från Konie med tre slaskmixar också, det blir kul. Vi har fått två tidigare på Apartment och Guilty Pleasures och det låter mycket fint.

.

Xander Harris?


David Rawlings?


En av dem släpper i alla fall skiva 17 november!

Mjau!

Några videoklipp från gårdagens spelning här.

Jäklar vad skoj det var, tack allihop!

I morgon

Hem. Till Jämtland. Till taigan. Till vänner.

Bort. Från Stockholm. Från mörka lägenheten. Från jobbarfiender.

När i helvete längtade jag till Östersund sist?

---

Lars Berge. Igen.

.

Kolla gärna in SR Upplands reportageserie Välfärd till salu om privatiseringen i Uppsala län.

Lugnet

För några veckor sedan hade jag en dag ledigt i kalendern. Inget jobb den dagen, inget rep, inga hushållssysslor, inga ärenden, en helt ledig dag. Jag hade markerat den som min Heliga Dag i almanackan och gått in stenhårt för att inte göra ett smack på hela dagen. Det hade gått en rätt lång stund sedan jag hade en sådan dag och behovet av den var ganska stort. Så kom då torsdagen. Jag vaknade på morgonen, låg och drog mig i sängen, sa hej då till Kristina när hon gick till jobbet, slog på datorn, skickade ett sms till Andreas för vi hade inte hörts på ett tag, fick ett sms av Kim där det stod att vi hade fått spelning i Newcastle, började fundera på vilka man skulle höra av sig till för att få till en turné runt det datumet, skickade sms till Dochan i Glasgow, ringde Erik och stämde av med honom, fick svar av Andreas och bestämde att vi skulle ta några öl på kvällen, sms-växlade mer med Kim, kollade upp stället vi skulle spela på, duschade, klädde på mig, gick bort till universitetet, pratade med Julia om dragspel en halvtimme i telefon, träffade Andreas, drack några öl, åkte med honom hem till mig och såg en film, blev trött, borstade tänderna, lade mig ner i sängen och konstaterade att jag misslyckats totalt. Det är alltså omöjligt för mig att stanna upp och inte göra någonting.
Då fick jag panik.

Det här med att stå still och bara låta tankarna flyga har jag aldrig varit speciellt bra på. Jag har en ständig oro i bröstet som gör att jag nästan alltid är nervös eller stressad över någonting. Om jag slutar göra saker blir jag rädd för att den oron ska bli till panik så jag håller mig kompulsivt sysselsatt. Det har förmodligen att göra med något barndomstrauma. Vi får väl se om det men min terapeut tycker att det låter så och det är inte omöjligt, jag har ju inte direkt ont om barndomstrauman.

Det finns en del saker som kan få det att bara lugna sig direkt i bröstet på mig. Att ligga bredvid Kristina och bara prata om allt möjligt, första snusen och kaffet på morgonen, starksprit och andra saker. Den mest gåtfulla av dem är musik. Vissa ljud, vissa stämningar, vissa låtar gör att hela kroppen kommer i harmoni med sig själv.
Det senaste som får mig i samklang är debutskivan från The xx. Jag har haft den i lurarna i går och i dag och jag älskar den. Det som gör den så fin är att den inte har bråttom någonstans. Den är dynamisk men inte på ett dynamiskt sätt. Gitarrer, bas, syntar, trummaskiner och samplingar som myser ur sig elva spår som är på samma gång bomullsmjuka och stenhårda med släpig men angelägen sång. Det är balsam för mina öron och min själ.

426 dagar senare

.

Jag funderade över min fördomar om svenskar och så här ser de ut:

Norrbottningar är arga
Västerbottningar är religiösa
Jämtar är korkade
Västernorrlänningar är uppnosiga
Gävleborgare är anonyma
Dalmasar är för sig
Örebroare är sörmlänningar
Sörmlänningar är västmanlänningar
Västmanlänningar är örebroare
Stockholmare är själlösa
Värmlänningar är arroganta
Västgötar är oupplysta
Östgötar är dumsnälla
Smålänningar är tomtar
Hallänningar är rika
Skåningar är hatiska

Det var kul, jag ska göra en med länder i Europa sen.

Hihi!

Carta Marina trycktes i Venedig 1539 och är den första seriösa kartan över Norden. Och kolla, där strax ovanför ordet Scandia, vilken jämtländsk by som var viktig nog att få vara med på den!

.

Ska man följa grammatiska regler är egentligen supercalifragilisticexpialidocious två ord. Typiskt!

Öset!

Man får ju en tår i ögat...

l

Igår ringde vi polisen för tredje gången om vår bråkiga grannfamilj. Den här gången gjorde de en anmälan och om det blir åtal kommer jag att kallas som vittne. Vi har i alla fall bestämt oss för att flytta och letar nytt boende nu. Med fönster som faktiskt släpper in direkt solljus och där det bara bor fridfulla människor. Och inga jävla småhundar! Grälande grannar är en sak men det händer flera gånger om dagen att någon som ska gå ut med sin chihuahua träffar någon som är på väg in med sin chihuahua och när ekot av de bjäbbande jävlarna inne på gården når upp till vårt fönster önskar jag att jag hade ett piano att hiva ut. I vilket fall är vi snart outta here.

.

Igår såg vi Fleetwood Mac. Stevie Nicks har en sådan gröndjävulsk pondus, Lindsey Buckingham skulle behöva stöna lite mindre och tona ner sig själv en aning och jag hade kunnat klara mig utan både gitarr- och trumsolo. Men det var väldigt bra på det hela taget.

Idag har jag en dag hemma för mig själv. Telefonen är utom hörhåll, jag har en bok och några teveserier. Jag ska laga middag ikväll och plocka ur diskmaskinen men mer än så blir det inte.

Spelningen i fredags var inte alls kul. För många saker gick åt helvete för att få någon som helst feeling. Kramp i handen, för hårt plektrum, en pedal som la av... Det lät bra och så men jag var bara utanför hela grejen. Vände ryggen till och var förbannad. Sen blir det inte bättre av att folk som känner folk i bandet tror att det gör dem välkomna bakom scenen direkt efter spelningen. Så jävla inte okej. Dessutom, efter en strulig spelning och fulla idioter i ansiktet efteråt, var jag tvungen att stå ut med årets största skämt till band. Det lät okej på myspace men vilket jävla crap att se på scen. Ja, jag blev på pisshumör och det har hållit i sig fram till nu.

Så nu: lugn och ro.

Carl Sagan, du är saknad.

"Look again at that dot. That's here. That's home. That's us. On it everyone you love, everyone you know, everyone you ever heard of, every human being who ever was, lived out their lives. The aggregate of our joy and suffering, thousands of confident religions, ideologies, and economic doctrines, every hunter and forager, every hero and coward, every creator and destroyer of civilization, every king and peasant, every young couple in love, every mother and father, hopeful child, inventor and explorer, every teacher of morals, every corrupt politician, every "superstar," every "supreme leader," every saint and sinner in the history of our species lived there – on a mote of dust suspended in a sunbeam.

The Earth is a very small stage in a vast cosmic arena. Think of the rivers of blood spilled by all those generals and emperors so that, in glory and triumph, they could become the momentary masters of a fraction of a dot. Think of the endless cruelties visited by the inhabitants of one corner of this pixel on the scarcely distinguishable inhabitants of some other corner, how frequent their misunderstandings, how eager they are to kill one another, how fervent their hatreds.

Our posturings, our imagined self-importance, the delusion that we have some privileged position in the Universe, are challenged by this point of pale light. Our planet is a lonely speck in the great enveloping cosmic dark. In our obscurity, in all this vastness, there is no hint that help will come from elsewhere to save us from ourselves.

The Earth is the only world known so far to harbor life. There is nowhere else, at least in the near future, to which our species could migrate. Visit, yes. Settle, not yet. Like it or not, for the moment the Earth is where we make our stand.

It has been said that astronomy is a humbling and character-building experience. There is perhaps no better demonstration of the folly of human conceits than this distant image of our tiny world. To me, it underscores our responsibility to deal more kindly with one another, and to preserve and cherish the pale blue dot, the only home we've ever known."

.

Alltså, som jag älskar den här skivan. Hade den på repeat genom hundrasextio norska fjällmil en gång för tio-elva år sen, ensam i bilen, och den känslan jag hade då kan jag plocka fram när som helst och återuppleva, lika stark som då. Den låter fan som ett norskt fjäll. Den låter som omslaget ser ut. Mästerverk. Och då har jag inte ens börjat tjata om Jack Irons trumspel.
För att färdas i mina däckspår; lyssna på den i bilen, ensam, sätt på den någonstans mellan Storlien och Meråker och låt den gå på repeat förbi Trondheim. Någon gång på hösten ska det vara, gärna på eftermiddagen. Det blir fint.

Gig

Här är Penny Centurys spelschema för oktober och november. Fler spelningar på lut också.

Fredag 9 oktober
Pluto, Stockholm

Fredag 23 oktober
Club Corazon, Östersund

Lördag 31 oktober
The White Room, Sunderland, Storbritannien

Söndag 1 november
Seaham Leisure Centre, Seaham, Storbritannien

Tisdag 3 november
The Keys, Middlesbrough, Storbritannien

Torsdag 5 november
Cartridge World, Sunderland, Storbritannien

Fredag 6 november
Institute of Arts, Durham, Storbritannien

Lördag 7 november
Cluny 2, Newcastle, Storbritannien

.

Seriöst, spar hostmedicinen tills ni är förkylda och sluta skruva och hacka i bra hiphoplåtar.

fniss

Jag läser CC:s blogg för sällan! Annars hade jag ju spritt det här vidare direkt!

"Dödsdömd norrman malariasjuk"

Ja, man har det bättre än vissa.

Ny Thom Yorke-låt

Här.

.

Från och med nu och en vecka framåt kan man se DIG! i sin helhet på Pitchfork. Gör det om du har möjlighet, det är nog den bästa musikdokumentär jag sett. Jävligt jobbig och gripande och fin och tragisk och bra.

Fotnot, jag kan inte bestämma mig för om Konie är lik Rivers Cuomo, Paul Weller eller Anton Newcombe.

Skivhösten

Några spännande skivor som släpps i oktober:

Lou Barlow: Goodnight Unknown
Black Heart Procession: Six
Califone: All My Friends Are Funeral Singers
Del the Funky Homosapien/Tame One: Parallel Uni-Verse
Daniel Johnston: Is and Always Was
The Flaming Lips: Embryonic
Holy Sons: Criminals Return
Jesus Lizard: hela katalogen återutges
Morrissey: Swords
Music Go Music: Expressions

Sen i november kommer Weezers nya, Rose Elinor Dougalls debut och 180-grams vinylutgåvor av On Avery Island och In the Aeroplane Over the Sea. Yey!

Stora fötter

Den gode Fredrik har gjort en reklamfilm för sitt företag Grand Shoes.

Edit

Fel av mig, Sandberg-basen var en JM och inte en JJ. JM ser ut så här. Med en humbucker och en single coil.

aj

dags att dra fjärde visdomstanden. det gör ont. klump i magen.

Åhh,

igår hade jag en sån här till låns och idag känner jag mig lite typ nykär.

St Sanders

Ifall någon inte sett den.

p

Ehhh, det låter väl som en förbannat typisk jämtländsk 42-åring, det där?

Tar helg..

med fredagsdisco!

Music Go Music - Live on Face Time - Warm in the Shadows from music go music on Vimeo.

Ny turné!

Vi har precis bokat flygbiljetter till Edinburgh den 30 november för en dryg veckas turné i nordöstra England. Bara några spelningar bekräftade än så länge men som det verkar ska vi i alla fall spela i Middlesborough, Sunderland och Newcastle. Det blir kul!

.

Varje gång jag går in på dn.se skummar jag rubrikerna och ingresserna lite fort och fastnar sen helt i något läsarbrev på Insidan. Hmm.

.

Två nya pennyspelningar bokade då, tredje oktober på Pluto i Stockholm och tjugotredje oktober på Club Corazon i Östersund.

!

Mycket bra film.

Helt. Jävla. Sjukt.

"Londonpolisen äger numera rätten att vägra tillstånd, blott baserat på svaret om vilken musikgenre en artist eller dj verkar i. Att detta sammanfaller med att främlingsextremistiska British National Party för första gången har bjudits in till BBC:s anrika politiska debattprogram Question Time är knappast en tillfällighet."


Mer information här.

!!!!

Jävlar!

*trycker igång crooked rain crooked rain och börjar peppa*

.

Här är en Spotify-playlist med sånt jag lyssnar mycket på nu (som finns på Spotify).

---Edit---

Tänkte det kan vara kul med en liten tanke kring alla låtar också.

Den första, med jj, är bara skitbra. Jag älskar stämningen i den. Den låter som om den har samma färg som en solig eftermiddagshimmel i mitten av september.

Sweet Beef, The Bear Quartet. Jag har till sist börjat läsa Andreas Malms bok med jättelång titel och nya BQ-skivan är som ett soundtrack till den. Det blir en ganska häftig kombination när man varvar dem. Men, Matti, de enkelcelliga varelserna upptäckte ju inte syret, de uppfann det. Det fick jag lära mig igår!

Built to Last, Tom Petty. Hörde jag första gången förrförra veckan. Jag hade precis bytt spår i ipoden och råkade stoppa ner den i väskan för hårt så skak-shuffle-funktionen blippade till och Built to Last var den låt som kom upp. "Fan, den här handlar ju om mig och Kristina!" tänkte jag.

Crying Lightning, Arctic Monkeys. "Your past times consisted of the strange, and twisted and deranged and I love/hate that little game". Nuff said.

The Free Electric Band, Albert Hammond. På Gästrikegatan ligger ett matcafé som heter Magnolia. Maten är jättebra, de har massor med vegetariskt och säljer öl och vin. Dessutom har de en stor vinylsamling och vem som helst får spisa vad de vill. Vi käkade lunch där några gånger under inspelningen förra veckan och första gången jag var där hittade jag en Albert Hammond-skiva. Aldrig lyssnat på karln (trodde jag, det visade sig att det är han som skrivit It Never Rains in Southern California) så jag slängde på den. Detta var första spåret på b-sidan, vilken upptäckt!

The Virgin, Gene Clark. Snackade med en jobbarkompis om Gene Clark i går. Det var hundra år sen jag lyssnade på White Light och den här låten är så himla himla himla fin.

Troublemaker, Weezer. Jag älskar Rivers Cuomos osmakliga sida, det här är ett praktexempel på den.

To Kingdom Come, Passion Pit. Den svänger fint, jag lyssnar på den men inte så mycket på resten av skivan.

Quiet Dog, Mos Def. Kolla klippet från när han spelade den på Letterman! Mycket bra låt.

Total Control, The Motels. Finns längre ner som youtubelänk. Hörde den första gången i Frida Hyvönens sommarprat när jag gick hem från jobbet och var tvungen att ställa mig en stund på Narvavägen och bara lyssna.

Velvet, The Big Pink. Bra Melodi. Pampig. Mörk. Höst.

This Must Be It, Røyksopp. Samma där.

I Wanna Be Adored. Jag och Kristina drack drinkar på Vampire Lounge förra veckan. Just den kvällen var det Manchester-afton och jag kom på att det var skitlänge sen jag lyssnade på Stone Roses. Första skivan är ju nysläppt nu också.

You Saved My Life, Cass McCombs. Den gillar jag bara, ingen särskild anledning förutom att det är en bra och fin låt.

Six Days on the Road - Mudcrutch. En countrystandard för god avvägnings skull.

Marrow - St. Vincent. Jag gillar ju Annie Clark! Särskilt att hon använder saxofoner på ett sätt jag faktiskt tycker är okej.

French Navy - Camera Obscura. Såg dem på Popaganda, den här var bäst. Hon skriver så fina texter så jag nästan får njursvikt.

.

Black Keys har gjort en hiphopskiva.

27 oktober...

kommer den!

Så går det när man frågar Rainn Wilson vad ens skiva ska heta.

Veckan som gick

Vi plockade ihop hela replokalen i söndags och proppade allt på en ICA-vagn som hämtades av en budbil på måndag morgon. Den här första inspelningsveckan var liksom grundveckan, då vi gjorde livetagningar på de låtar som alla spelar på i första hand för att sen spela in de fem låtar som har mer sparsmakad instrumentering.
Jag vaknade i alla fall vid halv två på måndag eftermiddag efter att ha jobbat nattpass och kom till studion strax före tre, precis när allt var uppriggad och det var dags att soundchecka bas. Strålande. Vi hann lägga grunderna till en låt innan det var dags att plocka ihop vid sju. En öl och sen hem till Kristina och några avsnitt Angel.
Tisdagen och onsdagen flöt på fint, vi spelade in nio spår till. Jag fick spela på en helt grym p-bas från -67 och en plastig Egmond med slipade strängar som kändes lite som en leksak men lät skitbra. Finns bilder på båda i bilddagboken.
På torsdagen hade vi lyssningsdag och antecknade vad som behövde göras på de tio låtar vi spelat in. Det tog hela dagen, många tankar och förslag som skulle stötas, blötas, rosas och ratas.
Fredag, lördag och söndag tog vi itu med de fem låtar som var kvar, experimenterade med instrumentering och hann börja med den första vändan pålägg på söndag kväll.
Nu idag börjar påläggsveckan. Alla har en varsin dag i studion, Markus har två, då vi lägger på det som fattas. Sedan följer några dagar med ledsångspålägg innan vi låtar allt vila en vecka. Då är det dags för körer och stämmor, sedan mixning.

Ja, det var det hela, rent tekniskt. I praktiken är jag ganska utmattad efter en vecka i en källare. Lite syre, inget solljus, jobbiga stämningar, stressigt. Samtidigt är det ju en grym känsla när låtarna tar form långsamt och hela projektet går från abstrakt till konkret. Nu längtar jag förstås till den stunden jag har ett ex av plattan i handen, färsk från den tyska vinylpressen, och kan koppla bort bandet ett tag men vägen dit har blivit ganska förkortad och det blir nog kul att ta itu med resten.

suck

...och det här fattade han nu först?

...

Femton låtar senare, hej hej. Jag gillar nya BQ jättemycket!

-

Intressant!

=(

Got on a board a west bound seven forty seven
Didn't think before deciding what to do
All that talk of opportunities, TV breaks and movies
Rang true, sure rang true.

Seems it never rain in Southern California
Seems I've often heard that kind of talk before
It never rains in California
But girl, don't they warn ya
It pours, man it pours.

Out of work, I'm out of my head
Out of self respect I'm out of bread
I'm under loved I'm under fed
I wanna go home
It never rains in California
But girl don't they warn ya, it pours, man it pours.

Will you tell the folks back home I nearly made it
Had offers but don't know which one to take
Please don't tell them how you found me
Don't tell them how you found me give me a break
Give me a break

Seems it never rains in Southern California
Seems I've often heard that kind of talk before
It never rains in California
But girl, don't they warn ya
It pours, man it pours

Paus.

Ska spela in skiva med bandet nu.

På fikarasten nyss berättade en jobbarkompis att han gjorde lumpen med Fuglesang. Vår astronaut är tydligen en jävel på snapsvisor och kallades därför Christer Fyllesång.

Hörs om ett tag!

.

Jag befann mig nyss i en situation där jag var tvungen att lyssna på La Voix av Malena Ernamn och Fredrik Kempe från början till slut. Som textförfattare blir jag sjukt provocerad av sånt där. Första versen går:

Can you keep a secret? I'm in love with you.
Can you make a promise? Stay forever true.

Så... Om jag har fattat det här rätt bekänner berättaren sin kärlek, vill hålla den hemlig och samtidigt ha ett löfte om evig trohet? Ganska svajig premiss där. Eller så satte de bara ihop några engelska ord som lät lite fina ihop och tjänar gröndjävulska pengar på det. Jag fattar att det här är ungefär som att vara arg på att det regnar men jag måste få det ur systemet.

.

Alltså, Scarface, sista versen på den här. Så bra. Bra youtubekanal det där också.

.

En snus under läppen och en plan för dagen. Mycket mer än så behöver man inte. Eller jo men inte jättemycket.

.

Nattpass. Man känner sig ensam.

.

Åh, herregud.

Pappa...

har varit ute och kört lite bil på morgonkvisten.

?

Är det någon som vet hur man bäddar in från Youtube så att bara listen längst ner, med playknappen och det, kommer med? Folk gör ju det och det vore praktiskt att kunna.

.

– Annars är ett av mina roligaste filmminnen när vi gjorde en låt med Freddy Fender till »The Border«. Han vägrade att så mycket som öppna munnen om han inte fick fem hundra dollar i förskott, i handen. När jag sedan stod med honom framför micken så lät det bara ynkligt om honom, ända tills jag gick ut i kontrollrummet. Där lät det fantastiskt. Han är vad vi studiomänniskor kallar »vän med mikrofonen« – plötsligt hörde man att det var hundratjugo kilo mexikan som sjöng så att hjärtat blödde. Och tårarna rann längs kinderna på honom när han sjöng.


Berättat av Jim Dickinsson för Lennart Persson. Fint!

Åh!

Popaganda

Jag såg Lykke Li i fredags, det var bra. Sen spelade MGMT och jag gillade att de gjorde skynyrdballad av Pieces of What. Annars var det väl sådär. I lördags såg jag Camera Obscura och sen gick jag hem.

Ögonblick av total lycka, del 1

Torsdagen den andra december 2004, studentpuben Oscars i Östersund. Två dagar från dödsåldern 27 satt jag med några vänner och tog starköl. Carlsberg, 33-centilitersflaskor. Just det året spelades det väldig bra musik på Oscars sopptorsdagar, några utsocknes studenter brukade vända plattor uppe på balkongen och man kunde få höra Sonic Youth och Vaselines till trettikronorsölen. Mycket trevligt. Jag tror klockan var runt elva då hela världen stannade. Ur högtalarna kom en takt Be My Baby-komp som i nästa takt fick sällskap av piano och klockspel, några ensamma gitarrtoner och till slut Lolly Hayes röst: "And I just can't help believing, though believing sees me cursed..."

När trummorna bytte takt efter första versen hade jag tappat kontakten med verkligheten. Jag började ropa till alla jag kände runt omkring: "Vad är det här för låt? Vad är det för jävla låt?"

Andra versen tog slut, trummorna spelade Be My baby-kompet i två takter och sedan kom blåset som började bygga upp mot något. Vad i helvete kan det vara? Hur ska det här bli bättre nu? Hur kan det bli bättre? Basen började tugga på ett C, Lolly mässade "Ooh baby, aah baby" och jag visste inte var jag skulle ta vägen. Blunda? Titta? Hålla tag i bordet och hoppas på att inte bli mosad men det blev jag ju.

"Winter sweeps the streets of evening, this frequency's my universe", samtidigt som trummorna bytte takt till en rak fyra. Inget annat än ett taktbyte. En rak fyra och jag dog. Det var det mest perfekta jag hört, det behövdes inget mer. Jag satt bara och gapade därifrån fram till det sista virvelslaget som släppte iväg den sista bastonen tillsammans med tamburinen. C-dur. Så klart.

Jag sprang upp från stolen och trängde mig förbi folk fram till trappan, lyfte bort avspärrningen, sprang upp till plattvändaren och slet tag i den stackars karln. Det tog ett tag innan jag lyckades samla mig så han fattade att jag var galen på ett bra sätt och inte tänkte slänga ner honom fyra meter ner i kalkstensgolvet. Men till slut berättade han i alla fall vad låten hette.

Så bra!

autonomi

Jag funderar varje dag på uttrycket "Norrland" och hur det används. Visst kan jag köpa att man delar in Sverige i tre stora regioner för att underlätta väderprognoser och sånt. Men används någonsin Svealand och Götaland i andra sammanhang, förutom väderleksrapporter och historiska beskrivningar? Ytterst sällan, va? Norrland är det en annan historia med. Jag har skrivit om detta förut men varje dag, flera gånger varje dag, hör jag någon människa bunta ihop drygt halva landet till en klump och det stör mig fruktansvärt mycket. Jag hade inget nytt att komma med just nu, bara att jag har en liten blixtboll av ilska och sorg i bröstet som sprakar så jag måste skriva av mig lite. Norrland, det där mörka i norr. Skogsodlingen. Glesbygden. Inte Gästrikland eller Hälsingland eller Jämtland eller Härjedalen eller Medelpad eller Ångermanland eller Västerbotten eller Norrbotten eller Lappland. Utan Norrland.

wtf?

Från ett inslag i SR Gävleborg:

"Det är bara några få i hela landet som har tillstånd att jaga mink med lövblås."

.

Tog bort lösenordsskyddet på bilddagboken, det funkar ändå inte.

lala

Four Tet har remixat nya Anti-Pop Consortium-singeln och det låter mycket trevligt.

Tom P

Från Runnin' Down a Dream. Tom Petty skäller ut två skivbolagskillar som försöker få Roger McGuinn att spela in en dålig låt. Skitroligt!

Television

Annars peppar jag på tevehösten. De två serier som verkar mest spännande är FlashForward, som kommer gå att tanka hem 25 september och nyinspelningen av V, tillgänglig fjärde november. Den senare spelar Elizabeth Mitchell huvudrollen i så då blir åtminstone du, Mathias, glad! I alla fall har piloten fått lysande recensioner.

.

Hur kan det vara okej, gång på gång, att Israel svarar på all kritik genom att gasta om antisemitism? I vilket annat sammanhang skulle det vara okej att bete sig som en fyra år gammal unge (vilket i och för sig är sant om man ser till landets ålder jämfört med andra länders)? Det låter ju typ så här varje gång:

- Hörni ni. Ni skulle ta och kolla upp det här med att det försvinner organ från ihjälskjutna palestinier under mystiska omständigheter?

- VA!? DU HATAR JUDAR! SVERIGE HATAR JUDAR! SÄKERT NORGE OCKSÅ! DET ÄR TYDLIGT!

- Nej, absolut inte. Men det är ju lite mysko det här med orga...

- BZZZZZZZZZZZZZZZZZT!!!! KRIGET, TYSKLAND, ETC ETC!!

tpobpah

Lite bitter att jag var i Jämtland när de spelade på Strand.

.

Åh, Norrland! Jag ska posta lite fler bilder från vår lilla bilsemester när jag orkar men låt mig först sjunga Hälsinglands och Ångermanlands lov. Underbara platser! Jag har god lust att skaffa mig ett hus i Bönhamn och låt mig också slå ett slag för Rotsidans naturreservat. Det är helt fantastiskt, att promenera i en helt vanlig norrländsk barrskog och se att det man trodde var en glänta en bit fram i själva verket är stora havet. *kollar hemnet* Oj oj oj.

The Motels, 1979

Tack, Frida Hyvönen, för tipset.

Nu åker vi strax tillbaka till Jämtland igen. Sweet.

...

Och angående Annie Clark som spelar Beatles här nedanför. Jag gillar så mycket hur hon spelar gitarr, mycket för att jag brukar bli mer imponerad av den högra handleden än av vänstra handens fingrar. Samma med trummisar faktiskt. Högra handleden. Smakfull hihat. Tack och galopp.

Supergrupper

brukar låta skit för det mesta, Travelling Wilburys undantaget förstås. Det här kan vara ett annat undantag, även om det inte känns som den mest otippade blandningen folk; Josh Homme och Dave Grohl som grävt upp John Paul Jones.

Önskar också

att salta björnar hade samma konsistens som söta björnar.

...

Jag är hemma och sjuk och har en massa funderingar om varför det aldrig känns okej att bara slappna av och låta sig själv vara svag? Alldeles för mycket för att orka skriva nu, jag skulle somna halvvägs, men alltså fan. Vad skönt det skulle vara att bara kunna få vara sjuk och svag när man verkligen behöver i stället för att vara präglad av en massa manlighetsmyt och förväntas (av sig själv, bara, egentligen, får jag hoppas) skaka av sig snoret och gå till jobbet. Nu är jag ensam hemma så jag tänker passa på att gny lite, äta glass och tycka synd om mig själv. Jag lär vara karl igen på typ fredag.

Annie. Clark.

--

Top 3 av mina kroppsdelar som min flickvän har fisit på idag:

Huvudet
Handen
Benet

---------

Vi gjorde en väldigt bra spelning igår. Nu har jag satt mig själv på en strikt Beatles-diet inför skivinspelningen. Deffa liksom.

.

Hej!

Jag är i Östersund. Jag var inte på Yran så jag vet inte hur den var. Nu är det måndagen efter och Svensson har krökat ifrån sig, så jag funderar lite på att ta en kall eller två med god vän.

.

Jag ruttnade på en kollega på jobbet för någon vecka sedan. Hon är jättesnäll och allt sånt så jag fick dåligt samvete efteråt men i vilket fall. Ibland blir jag bara så jävla trött.

Hon sa något i stil med att alla norrlänningar är så snälla och lugna och härliga att prata med och att hon minsann blev sugen på att flytta upp ibland och att det är konstigt att folk inte vet mer om Norrland. Då väste jag något om att jag är fullständigt medveten om hur marginaliserade mina hemtrakter är och hävde ur mig en harang om svensk regionalpolitik, skog, järnmalm, etc etc. Dagarna innan hade jag flera frågor på jobbet i stil med: "Jimmy, du som är uppifrån, hur långt är det mellan Töre och Haparanda?"

Jag växte upp hundra mil från Haparanda, ta en jävla linjal och mät själv. För jag är så sanslöst less på att Norrland bara ses som en skogsodling, befolkad av tysta, rejäla, rekorderliga karlar och fruntimmer. Jag har inget gemensamt med någon som växt upp i Skellefteå mer än någon som växt upp i Arboga, jag vet nödvändigtvis inte mer om Kalix skärgård än en genomsnittlig göteborgare. För Norrland är inte en samlad homogen ort, hur svårt ska det vara att fatta det?

Jag kom också på att det är en sak jag tycker så mycket om med Mammas nya kille i P3, att de tar tillbaka tolkningsföreträdet (jag lånar ditt favoritord, älskling) från den stockholmscentrerade sverigesynen. De kan nämna orter som Byske eller Kåge eller Hortlax precis som om det vore det mest självklara att känna till dem, på precis samma sätt som många stockholmare kallt räknar med att man ska känna till Årsta, Västertorp eller Haninge i dagligt tal.

Det och att bli hopbuntad med klyktattare.

I vilket fall kommer jag, så länge folk säger till mig att jag är från Norrland, att bunta ihop Svealand och Götaland på samma sätt. Om inte jag får vara från Oviken så får inte du vara från Bromölla.

-

Alltså, vad fan hände med mitt liv? Fem år bara försvann. Borta! Jag tycker fortfarande det känns som igår jag satt hemma i min lägenhet på Odensalagatan, jobbade på Radio Jämtland och spelade musik med fina kompisar. Fem år av misstag och ett år utan misstag senare och plötsligt är det nutid och vad fan hände?

.

I morgon åker jag upp till Jämtland. Jag behöver, kräver, måste ha paus från mitt liv nu. Och om ni är riktigt snälla blir det en akustisk FBQ-spelning på Frösön på fredag.

!

Enligt ryktet råkade Andreas Kleerup i handgemäng med Jari Haapalainen på en Titiyo-spelning häromsistens. Kleerup tyckte att Jari diggade för lite och då var det klippt.

Det måste varit det lamaste slagsmålet sedan Michael Jackson bestämde sig för att nödslakta apan.

?

Världens dyraste LP-skiva? Det är exemplaret av Double Fantasy som John Lennon signerade till Mark Chapman samma dag som sistnämnde sköt ihjäl förstnämnde. Den såldes för drygt fyra miljoner kronor 2003. Vet inte riktigt vad jag ska tro om det.

---

Nu har jag laddat upp nya bilder i bilddagboken och det kommer en massa mer snart.

I morgon fyller min tjej 29 år, tänka sig. Då ska vi öppna flaskan med björksavschampagne jag köpte i våras hemma i Jämtland.

.

Datorn är tillbaka. Nu blir det bilddagbok och allt sånt där! Och all min musik. OOOOH.

.

Här är en spotify-playlist jag gjorde med låtlistan från Fleetwood Macs turné, om någon fler vill börja peppa redan nu! Saknas en låt som inte fanns på Spotify.

Ein bisschen frieden

Så. Nu. Klart. 17 låtar arrangerade och demoinspelade. Fy fan vad skönt.

.

Vill bara flika in ett litet FUCK YOU! till Bergs kommun, i all blygsamhet.

Ta helg!

Det gör jag nu, till tonerna av Free Energy. Jag hörde dem för första gången för typ en minut sen och jag tror jag kommer att älska Dream City innan dagen är slut.

.

Men ja, det finns folk i företaget som hade det värre igår. Lyssna på det här, 12 minuter in.

angst

Nu måste jag skriva ett mail till min arbetsledare och berätta att jag kom sent i morse och att tjejen som jobbade natt stannade 40 minuter extra för att täcka upp. Detta ovanpå att jag kom en kvart sent när jag började 11 förra veckan och några minuter sent dagen innan när jag började 14:30. Det här är mitt nionde arbetspass som fast anställd. Fan.

...och apropå det

Det här var ju ungefär hur coolt som helst. De har återskapat hela Apollo 11 i realtid, fast 40 år senare, så man kan följa med. Just nu står raketen på startplattan och väntar på uppskjutningen om 22 timmar. Jösses, vad de hittar på.

POW!

Det här blir jag alltid på bra humör av. Månlandningskonspirationsidioten som får en välförtjänt i nyllet av den första killen som kissade på månen (i rymddräkten, innan ni frågar).

!

Jag måste flika in också, att jag aldrig i mitt liv haft så kul när jag spelat musik som jag har nu.

D'Arcy Wretzky...

...ringde in till en radiostation i Chicago och berättade lite om vad hon gör nu för tiden. Hästhagar. Gör hon.

---

Nu är vi snart färdiga med demoinspelningarna av de preliminära låtarren. Typ två eller tre låtar kvar som ska putsas till och spelas in. Det är coolt, jag och Martin har spelat ihop oss ganska ordentligt. Det var väl turnén som gjorde det eller något, ingen aning, men plötsligt är vi Sly & Robbie up in this mutha!

Jga ska inte säga för mycket om hur det låter men vi har en protestsång, två-tre mästerverk och ett epos. Och så kött och potatis där emellan, precis som ett album ska vara.

...och en till fin Cass McCombs-låt

Dinosaur Jr. - Over It

.

JAG VILL HA TILLBAKA MIN DATOR NU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Experimental Music Love

Jag vet inte vem du är, sommarvikarien som lägger musiken i Radiosporten just nu, men jag älskar dig!

Naaaaw...

Satt på Strand och tog några öl igår. Vid tiosnåret tog jag på mig jackan och reste mig.

- Nej, jag ska ta och gå hem nu. Jag ska kolla på Buffy med min tjej.
- Va!? Vilken säsong?
- Första, fyra avsnitt kvar.
- Din lyckliga jävel!

När jag lämnade dem stod de och hade en engagerad diskussion om Joss Whedons vedermödor.

Jag har ganska fina kompisar.

Vänta på att dö

Från och med nu och en vecka framåt kan man se Be Here to Love Me i sin helhet på Pitchfork. Har man inte sett den bör man göra det, tycker jag.

Ny Twilight Sad-video

The Twillight Sad - I Became A Prostitute from TLOBF.COM on Vimeo.

Så där muntert är inte Glasgow i verkligheten...

Nytt med Jason Molina

Johan skickade den här gobiten. Obs att det är direktlänk till en mp3:a.

The Rural Alberta Advantage. Lägg det på minnet!

Snälla, lyssna på det här.

Jag såg trailern för Jennifer's Body och blev sugen på att se en skräckis för första gången på länge. Bara det här replikskiftet, liksom;

- You're killing people!
- No, I'm killing boys.

Jag såg en annan trailer för en lovande skräckis, Deadgirl, men den verkar förbannat läskig på riktigt.

Av alla människor sa Petter något som slog rot. Det var om det här med att som musiker vara konstnär kontra affärsperson. Det där är ju något som är känsligt och svårt att förhålla sig till många gånger men han sa det så enkelt och fint;
- Så länge jag gör min musik är jag konstnär men när den väl är färdig ska den fan ut och då blir jag ett företag.

Pinsamt enkelt och väldigt bra sagt tycker jag. För det är ju så det funkar. Om man som musiker har ambitionen att få så många öron som möjligt att lyssna på ens musik och dessutom lyckas med det är en naturlig konsekvens att man också gör sig en hacka. Och eftersom en gängse regel lyder "ju mindre skivbolag desto bättre" och det bästa är om man kan vara sitt eget bolag, då får man ju helt enkelt sköta sin musik som ett företag.

Sortera detta under "Jimmy states the obvious again".

Åtta låtar inspelade, åtta kvar. Eller nio kanske. Det låter jävligt bra om våra demos, bara att hoppas att dom låter lika bra när vi lägger deras öde i professionella händer.

Med det inledde jag min dom-reform. Nu skiter jag i "de" och "dem". Näven i bordet och skål.

No Ripcord skriver artikel om svensk popmusik och talar varmt om Penny, Vapnet och andra.

Thomas Hedlund strikes again

Antar att alla hört den här vid det här laget men alltså TRUMMIS!

Phoenix - 1901 live from wearephoenix on Vimeo.

Ganska fantastisk låt också för den delen.

Kolla i slutet när Letterman vänder sig mot Thomas och frågar "Are you going to be ok?" Haha.

Orkansäsongen har startat och jag följer den som vanligt entusiastiskt. Hittills har bara Tropisk depression 1 kysst North Carolinas atlantkust, ingen namngiven storm än så länge med andra ord. Det här är helt meningslöst att skriva om egentligen. Jag har inget intressant att säga om orkaner, jag är bara väldigt fascinerad av extremt väder.

Kristinas mobil blev stulen igår, det var jävligt störigt men gav mig i alla fall en ursäkt att koka en väldigt mörk chokladsås till vaniljglassen.

Idag såg jag den här utanför replokalen. Vidare kommentar ges inte.

Utdrag ur sms skickat igår:

"Varför ska man känna sig dum för att man inte orkar läsa de stora klassikerna? Man kommer förmodligen lära sig uppskatta dem när man blir äldre och har plöjt igenom en massa poplitteratur, precis på samma sätt som ens musiksmak blir mer sofistikerad. ... Så slappna av, käre Jimmy. Och ta en flyer."

Komplettering:

Jag blir imponerad av folk som uteslutande läser typ Balzac och sånt när de är 25 men om de uteslutande lyssnar på klassisk musik tycker jag att de är trästubbar som går miste om all bra nutida musik (det här är helt hypotetiskt, jag känner naturligtvis ingen 25-åring som vare sig lyssnar eller läser enbart klassiskt). Men vad är skillnaden egentligen?

Och här är min nya favoritlåt, som sagt:

...och den har samma gitarrstämning som The Old Road. Samma öppna G.

Det här måste betyda att Johan kommer att fortsätta spela trött cuntryråkk medan jag kommer starta det nya Wilco. Tydligt det.

Haha, och jag fattar varför den där amerikanske bloggaren tyckte att FBQ lät som UT. Acuff-Rose är inte direkt olik Too Sweet a Heart.

Femton år senare har jag börjat lyssna på Uncle Tupelo. De var ju bra, de där.

Nu har vi haft två dagar i replokalen med digitalportan igång för att göra de fem första riktiga demoinspelningarna inför skivan. Det låter väldigt bra, sådär så man vill ringa folk och be dem komma förbi och lyssna på hur bra vi är. Jag var ganska orolig ett tag för att tiden fram till september känns knapp men nu är jag lugnare. Och peppad, så så peppad.

Jag tog med I Am Trying to Break Your Heart-dvd:n till jobbet för att fördriva tiden mellan älgvarningarna. Fan vad fin den är, särskilt nu med ännu mer facit i hand.

I början av filmen kör Jeff Tweedy in mot Chicago på Lake Shore Drive och då kom jag att tänka på en bra låt. Vill du höra den? Tryck på play här nedan bara.

Jag har precis köpt biljetter till Fleetwood Mac.

Annie Clark. Annie Clark. Annie Clark.

Är det inte ett problem, när man anställer pensionärer som vikarier och ska utbilda dem, att de är så vana att vara erfarna så de bara fortsätter känna sig erfarna utan att kunna något och därigenom inte lär sig något heller?

Två år före sin död fick Bon Scott en fråga om vad han tyckte om punkband. ”Vad är ett punkband? Kan jag få en öl till?” svarade han.

Jag gillar inte att tunnelbanereklamen för försvarsmakten får mig att känna mig dummare än ett gäng stridspittar. Jag gillar inte heller att om man ska gå efter vad de eftersöker för kvalitéer hos de officerer de eftersöker verkar den ultimata stridspitten vara autistisk.

Nu har jag läst ut Människohamn. Det var inte hans bästa bok men bladen vändes fort, 450 sidor på tre dagar är jävligt snabbt för att vara mig. Jag tror att den har en djupare innebörd för någon som har barn, för mig var den mest bara jävligt läskig. Ett levande hav är i princip det mest skrämmande jag kan tänka mig. Har jag sagt det, att jag är jätterädd för havet? Det kom plötsligt, sommaren 2005, när jag såg ett photoshoppat bildmontage av ett isberg i genomskärning. Jag kunde inte sluta titta på flera minuter fast jag var absolut livrädd för det jag såg. Den stora döda klumpen med is hade kunnat vara läskig nog i sig men de var djupet under den, långsamt skiftande från ljusblått till det svartaste svart, som jag inte kunde greppa. Det sög tag i mitt hjärta och har inte släppt greppet sedan dess. Jag hatar att flyga över öppet hav och jag kliver inte på en finlandsfärja (ja, inte bara därför då) i första taget. Men det mest spännande med det var att det kom så plötsligt, en fobi som bara legat latent i kroppen och väntat på att något ska knacka den på axeln så den får vakna och äta mitt obrydda sinne till frukost. Det är alltså ingen allvarlig skräck, mer som en väldigt djup respekt för Det stora blå. Men jag är glad att den finns i mig och gör mig ödmjuk.



Fotnot: Kristina fick ta fram bilden och klippa ut adressen så jag kunde länka, jag kan nog aldrig mer se på den tror jag.

Idag var jag med i Ekot och blev intervjuad! Det är lite kul att vår ljusskygga verksamhet blir uppmärksammad sådana här dagar. Lite kul.

Jag läser en bok som bland annat handlar om två spöken på en ö i södra Roslagens skärgård som nästan uteslutande pratar i Morrissey-citat och det är nog den mesta bladvändare jag läst.

Holy crap! Jag satt just och undrade varför jag inte får stimpengar. Det visade sig att de enda FBQ-låtar som är stimmade är de tre från första demon. Bra, Jimmy. Då har vi lärt oss ännu en gång att man ska göra allt i den stund man kommer på det och inte tänka att man ska vänta med det. Det må vara en källa till ständig konflikt (jag höll på att bädda sängen men kom på att jag måste skicka det där viktiga mailet och spela in den där melodislingan innan jag glömmer den) men ändå, det är så min hjärna funkar. Sängen blir bäddad ändå, det tar bara lite längre än det var tänkt från början.

Jag hittade just den här och fick samma känsla i kroppen som man kan få när man varit sur i magen en längre stund och tar ett glas proviva, eller som när man släpper morgonfjärten man inte visste var där. Balsam för själen, alltså.

Jävligt bra låt. Jävligt snygg video.

Här.

"I used to hitchhike from Austin to Nashville when I was young. I had a car but it was pretty run-down and I couldn´t risk my car breaking down driving to Nashville. Because if your car breaks down between Texas and Tennessee, your ass is in Arkansas."

Fan vad jag längtar till USA. En turné där vore ju inte så dumt. Om man bara kunde styra upp lite hajp på Pitchfork, så.

jag förstår att det tuggas nagel som aldrig förr men väntan på turnébilder blir lite längre. min dator är på spa i danmark, tydligen. jag lyssnar på dirty projectors nya skiva, den är fin!

Ja, här sitter man på jobbet med ett ton musik i bröstet som bara väntar på att bli komponerad.

Mitt skivtips är i alla fall The Hazards of Love med Decemberists.

Kaboom!

Självklart kraschade min dator direkt när jag kom hem. Nya inlägg när den är tillbaka. Under tiden postar jag lite skryt från Odd Box och It's a Trap!

Hej!

Jag ska skriva mer och posta bilder senare, bara lite uppdatering nu. Jag ar hemma hos Anders och hans fastmo Sophie i London. Igar hade vi forsta spelfria dagen sedan i tisdags sa jag vandrade lite planlost runt i Mayfair och Camden och handlade lite klader och sag forsta halvlek av matchen pa en pub. Sedan var jag forbi Anders jobb, The Roundhouse, och sag pa nycirkus! NoFit State heter sallskapet och forestallningen Tabu. Riktigt coolt faktiskt.

Sist jag skrev skulle vi soundchecka i Newcastle. Den spelningen gick bra, vi slangde in TSSLS som spontant forband. De spelade tre latar innan vi gick pa. Sedan gick vi ut en svang och sa hej da innan vi la oss och klev upp tidigt i forrgar. Atta timmar i bilkoer senare parkerade vi utanfor The Enterprise i Camden, sprang in och gjorde en fem minuters soundcheck och sprang darifran. Sedan motte jag upp Anders, tog nagra pints, akte tillbaka och sag Rose Elinor Dougalls spelning strax innan oss. Det var lite sjukt att ha henne som forband faktiskt. Hennes latar var i alla fall bra och hon kom fram och sa till mig att hon gillade oss efterat.

Nu ska jag samla ihop mig och forsoka hitta en laddare till min batterilosa telefon. Sedan ar det soundcheck och sedan sista spelningen for den har gangen. Fy faen vad skont.

Nu har vi hamnat i Newcastle, som är fint och mysigt. Igår spelade vi i Sunderland tillsammans med ett band som heter The Small Screen Light Show. De var så in i helvete bra och typ nitton år gamla. Annars var Sunderland ett ganska deprimerande ställe, bortglömd hamnstad i skuggan av Newcastle där alla gick omkring arbetslösa i mjukisbyxor och snaggat hår/misslyckad färgning. This is England, tänkte jag. Spelningen gick i alla fall bra, den med, även om det kändes lite skevt att spela efter TSSLS:s dunderleverans. Men de gillade oss jättemycket och ska komma och kolla ikväll när vi spelar. Sedan blir det lugnt, vi ska upp tidigt och åka ner till London town!

Annars är det väl sådär. Det är kul att spela och att titta på alla nya ställen men allt där emellan känns lite halvtomt. Jag har inte sett Kristina på en vecka nu och det börjar bli lite tärande. Ska bli spännande att få nästa mobilräkning!

Och så några bilder:



Frisersalongen Flint i Sunderland.



Vår affisch från Sunderland. Innovativ jäkel.



The Small Screen Light Show.

Nu är det soundcheck! Hörs snart!

Hej!

Det gick jattebra att spela igar. Glasgowborna ar sa rara och snalla och vi fick en ny spelning direkt, i november.

Nu maste jag springa!

Kristina, jag saknar dig!

Nu är vi i Glasgow! Efter lite strul med hyrbilar kom vi till slut iväg från Heathrow och jag blev väldigt överraskad av hur smidigt det gick att ställa om sig till vänstertrafik. Det är faktiskt inga problem alls att köra.

Jag körde större delen av vägen mellan London och Glasgow i går, det är typ 60 mil, och herre min gud vad fint norra England och södra Skottland är. Och att vara på vägarna! Det är det bästa jag vet! Som när vi åkte på M5 förbi Birmingham igår och vred in BBC 2 på radion och fick höra det här:





Feeling!

Vi stannade till i Tanworth-in-Arden också, för att besöka Nick Drakes grav. Där blommade körsbärsträden och alla engelsmän hade brända fräkniga nackar och gillade fotboll ikapp.



Tanworth, på väg upp till kyrkogården.




Nick Drake.




Alltså, idyllen!




Vet inte hur bra det gör sig på bild men landskapet från Cumbria och in i Skottland lämnade inte mycket utrymme för att andas.




Vårt rum i Glasgow!

Hej!

Nu är vi samlade igen hemma hos mig med alla grejer. Just nu pågår en diskussion i köket om vilka väskor som ska checkas in och vilka som ska vara handbagage. Det är bara en tidsfråga innan det blir okonstruktivt så jag håller mig lite passiv här i sovrummet och bloggar i stället. Fyra i morgon bitti kommer det två taxibilar och kör oss ut till Arlanda och sedan är vi iväg!

Nu har jag snart målat klart sovrummet! Ska hinna klart det och helst hallen innan vi drar.

ÖP skriver om Penny. "Sex jämtar i Stockholmsexil [sic]". Jag är inte i exil. Jag flyttade bara. Ingen och inget har fördrivit mig från Jämtland, utom möjligtvis jämtarnas fallenhet för humor á la Patrik Zackrisson. Bara så vi är på det klara med det.

Jaha, ny spelning då som det verkar.

Nu på fredag, 10/4, på Debaser Slussen tillsammans med SKWBN.

Det blir grymt!

Åh herregud, jag önskar jag kunde dela med mig av det jag fick reda på igår men det lämpar sig inte för publicering. Nyfikna får maila eller ringa och fråga.

Det blev i alla fall en väldigt bra dag. Först jobb 5:30 - 14 utan lunch (ett missförstånd mellan mig och kollegan men jag får tillbaka den timmen senare), sedan gymmet och sedan målade jag båda taken hemma plus väggarna i sovrummet, påhejad av Jonas som hade kompletterat sitt glada humör med en kasse Nils Oscar och Brooklyn Ale. Wunderbar!

Nu blir det tre intensiva rep och lite shopping (extra strängar och plektrum, en massa gaffa och någon platta med Cockney Rejects för att fintrimma dialekten) innan vi åker.

Mycket bra spelning i fredags, och välbesökt. Fick ett skavsår på höften av basen, till och med.

Om precis en vecka den här tiden är vi på planet till London!

Rep hela helgen med full sättning och en timslång spelning att se fram emot. Man blir peppad! Det är alltid kul att spela men ändå, jag blir less på de där ständiga halvtimmesfjuttarna, man hinner precis bara komma igång så är det slut. Vi gör oss bäst under längre tid, det är tydligt. Så jag rekommenderar en titt förbi Gröndal nästa fredag!

Gubbe!

Alltså, kommer det att funka med gigbag på planet eller borde jag ta mitt flightcase och betala instrumentfrakt och hur kör man i vänstertrafik och kommer någon annan att kunna köra och hur mycket fickpengar behöver jag och var fan ska vi bo och kommer vi att hinna repa tillräckligt och blir man inte knivskuren i London och vad gör jag om jag stöter på ett gäng chavs och får man inte stryk i Sunderland och va? Det ska bli jävligt kul att träffa Anders i alla fall.

Och så har jag gjort en ny FBQ-låt. Den låter lite som Tindersticks och handlar om att knulla. Ernehed kom förbi och lade piano på inspelningen idag, det lät fint.

Hej!

Lite mer info om spelningen i Gröndal tredje april:

Stället heter Pluto och ligger på Lövholmsvägen 20 i Gröndal. För att få komma in måste man vara medlem. Det blir man genom att maila sitt namn, e-post, telefonnummer och födelsenummer till Pluto. Adressen finns på deras hemsida här. Inträdet är 80 kronor.

Kom och titta, de säljer öl!

Att googla sig själv är ett högt nöje, och en sann egotripp. För tänk alla som googlar "Jimmy Halvarsson" och får intrycket att jag är:

- Masterstudent i medieteknik på KTH
- Basist i Penny Century (sant)
- Trummis i Svensk pop
- Sångare i FBQ (sant)
- Mästerligt väderförutseende bergsklättrarguide
- Boxare
- Skådespelare (sant)
- Hockeyspelare
- Wikipedia-kontributör (sant)
- Översättare till mjukvara för fildelning (sant)

Nu är biljetterna bokade! 13-20 april far vi sta!

Och för er som vill se dagsformen innan vi åker kommer vi att spela på Pluto, ett nytt ställe i Gröndal, den 3 april.

Nu är det spikat att vi ska på turné i Storbritannien i april. Vi håller på att försöka boka till fler datum men just nu ser turnéplanen ut så här:

Tisdag 14/4 - Glasgow, The Liquid Ship
Onsdag 15/4 - Sunderland, The White Room
Torsdag 16 - Newcastle Upon Tyne, fakeindiedisco
Fredag 17/4 - London, The Enterprise i Camden
Söndag 19/4 - London, The Three Crowns i Stoke Newington

Sedan har vi någon obekräftad ströspelning i Stockholm innan vi åker. Det känns skitkul, vi har nya låtar på gång och det är god stämning. Erik har bland annat skrivit en Teenage Fanclub-aktig historia som är jävligt kul att spela. Sedan är ju den här turnén ordnad helt och hållet på egen hand, helt utan bokningsbolag. Bara en massa jävlaranamma och ambition. Det är väldigt inspirerande att det går att styra upp själv. Nu ska vi bara försöka undvika att det blir statskupp i England.

Nej, det verkar som om Thailand inte blir av förrän i november. Så nu ändrar jag bloggtiteln och väntar på andra äventyr som förhoppningsvid blir av i april. Hörs sedan!

//J