-

Jag och Kristina kollar genom Battlestar Galactica nu och vi närmar oss slutet på andra säsongen. Jag blir fundersam på det här med cylonernas religion och deras förhållande till gud. Hur ser det förhållandet ut om man inte behöver vara rädd för att dö? Och, som det blir när uppståndelseskeppet förstörs, hur ändras gudssynen när döden blir en faktor.

Men till att börja med, varför har de överhuvudtaget en religion? De är ju robotar, liksom? Är det för att kunna känna sig likvärdiga med människorna som skapat dem eller bättre, eftersom cylonernas tro är monoteistisk till skillnad från människornas?

Jag ska inte spekulera i det här nu eftersom jag redan sett hela serien och vet en del om vad som händer men verkligen, en eloge till Ronald Moore och David Eick för hur de förvaltar science fiction-traditionen.

SA

Kolla vad Steve Albini har att säga om Sonic Youth, mode och tidningen han blir intervjuad i. Skitroligt!

FS

Jag har börjat använda Foursquare, är det någon annan som funderat på det?

Lite musik

Jag ryckte in i sista sekund och kompade Sofie när hon sjöng på sin systers bröllop för någon vecka sen. Det var Let´s Dance med Bowie i Matt Wards version, typ. Det lät ganska bra så vi gjorde en sovrumsinspelning och den finns att ladda hem här.

Dude!

-

Jag jobbar kväll och upptäckte en bra grej med det. Mitt kvällspass är på ett ungefär synkat med amerikansk kontorstid. Om det är lite att göra kan man räkna med att twitterflödet håller en sysselsatt alltså.

---

Jag har bestämt vilka jag ska rösta på i alla fall. Ideologi istället för taktik, det är bra.

---

Jag saknar en musikkompis! Fan, för några år sen gjorde vi ju inget annat än att prata musik och tipsa varann om saker men det har liksom försvunnit. Från mig i alla fall. Och det skulle väl vara okej, sånt är livet osv, om inte det blivit så att jag mer och mer tappar intresset för musik. Kristina undrar varför hon inte har fått blandskivor på ett tag men det är ju för att jag typ har slutat lyssna på musik. Jag har inget nytt att komma med.

Fast ja, det är nog kanske bara en fas. Opassionsfasen. Tröttgubbestadiet.

---

Jag kan faktiskt sammanfatta mitt känsloläge med sju sekunder ur min favoritfilm:

.

Det var ju det jag sa.