.

– Annars är ett av mina roligaste filmminnen när vi gjorde en låt med Freddy Fender till »The Border«. Han vägrade att så mycket som öppna munnen om han inte fick fem hundra dollar i förskott, i handen. När jag sedan stod med honom framför micken så lät det bara ynkligt om honom, ända tills jag gick ut i kontrollrummet. Där lät det fantastiskt. Han är vad vi studiomänniskor kallar »vän med mikrofonen« – plötsligt hörde man att det var hundratjugo kilo mexikan som sjöng så att hjärtat blödde. Och tårarna rann längs kinderna på honom när han sjöng.


Berättat av Jim Dickinsson för Lennart Persson. Fint!

Åh!

Popaganda

Jag såg Lykke Li i fredags, det var bra. Sen spelade MGMT och jag gillade att de gjorde skynyrdballad av Pieces of What. Annars var det väl sådär. I lördags såg jag Camera Obscura och sen gick jag hem.

Ögonblick av total lycka, del 1

Torsdagen den andra december 2004, studentpuben Oscars i Östersund. Två dagar från dödsåldern 27 satt jag med några vänner och tog starköl. Carlsberg, 33-centilitersflaskor. Just det året spelades det väldig bra musik på Oscars sopptorsdagar, några utsocknes studenter brukade vända plattor uppe på balkongen och man kunde få höra Sonic Youth och Vaselines till trettikronorsölen. Mycket trevligt. Jag tror klockan var runt elva då hela världen stannade. Ur högtalarna kom en takt Be My Baby-komp som i nästa takt fick sällskap av piano och klockspel, några ensamma gitarrtoner och till slut Lolly Hayes röst: "And I just can't help believing, though believing sees me cursed..."

När trummorna bytte takt efter första versen hade jag tappat kontakten med verkligheten. Jag började ropa till alla jag kände runt omkring: "Vad är det här för låt? Vad är det för jävla låt?"

Andra versen tog slut, trummorna spelade Be My baby-kompet i två takter och sedan kom blåset som började bygga upp mot något. Vad i helvete kan det vara? Hur ska det här bli bättre nu? Hur kan det bli bättre? Basen började tugga på ett C, Lolly mässade "Ooh baby, aah baby" och jag visste inte var jag skulle ta vägen. Blunda? Titta? Hålla tag i bordet och hoppas på att inte bli mosad men det blev jag ju.

"Winter sweeps the streets of evening, this frequency's my universe", samtidigt som trummorna bytte takt till en rak fyra. Inget annat än ett taktbyte. En rak fyra och jag dog. Det var det mest perfekta jag hört, det behövdes inget mer. Jag satt bara och gapade därifrån fram till det sista virvelslaget som släppte iväg den sista bastonen tillsammans med tamburinen. C-dur. Så klart.

Jag sprang upp från stolen och trängde mig förbi folk fram till trappan, lyfte bort avspärrningen, sprang upp till plattvändaren och slet tag i den stackars karln. Det tog ett tag innan jag lyckades samla mig så han fattade att jag var galen på ett bra sätt och inte tänkte slänga ner honom fyra meter ner i kalkstensgolvet. Men till slut berättade han i alla fall vad låten hette.

Så bra!

autonomi

Jag funderar varje dag på uttrycket "Norrland" och hur det används. Visst kan jag köpa att man delar in Sverige i tre stora regioner för att underlätta väderprognoser och sånt. Men används någonsin Svealand och Götaland i andra sammanhang, förutom väderleksrapporter och historiska beskrivningar? Ytterst sällan, va? Norrland är det en annan historia med. Jag har skrivit om detta förut men varje dag, flera gånger varje dag, hör jag någon människa bunta ihop drygt halva landet till en klump och det stör mig fruktansvärt mycket. Jag hade inget nytt att komma med just nu, bara att jag har en liten blixtboll av ilska och sorg i bröstet som sprakar så jag måste skriva av mig lite. Norrland, det där mörka i norr. Skogsodlingen. Glesbygden. Inte Gästrikland eller Hälsingland eller Jämtland eller Härjedalen eller Medelpad eller Ångermanland eller Västerbotten eller Norrbotten eller Lappland. Utan Norrland.

wtf?

Från ett inslag i SR Gävleborg:

"Det är bara några få i hela landet som har tillstånd att jaga mink med lövblås."