In i mörkret

Jag har älskat Star Trek sedan jag var liten och såg fram emot att se den nya filmen som hade premiär i veckan. Jag tyckte att den första JJ Abrams-filmen var helt okej och tänkte att den nya kanske kunde bli snäppet bättre. Den hade ju budgeten, skådisarna, de nördiga filmskaparna och alla förutsättningar för att bli en bra Star Trek-film. Dessutom gillade jag Abrams förra film Super 8 jättemycket. Men jag har nog aldrig blivit så besviken på en film någon gång. Ledsen, till och med. Så pass att jag måste skriva av mig, så illa är det. Jag hade många problem med den här filmen men här är de största tre. Ursäkta om jag formulerar mig konstigt men det här gick inte att skriva i annat än affekt.

SPOILER ALERT HÄRIFRÅN!

 

-          Uniformerna. Tog det slut på tyg?

När besättningen klev ombord på Enterprise började jag ana oråd. Kvinnorna saknade nämligen ärmar på sina uniformer. Och mycket riktigt, när det visades en helbild på en grupp karaktärer hade kvinnorna minikjol. Först tänkte jag att det kanske gick att försvara med att kvinnorna i originalserien hade uniformer som skulle visa hud och att det vore logiskt att de hade liknande utstyrsel några år dessförinnan. Men sen kom jag på att JJ Abrams lät de nya Star Trek-filmerna utspela sig i ett parallellt universum för att kunna ta sig friheter med mytologin och tidslinjen. Det är ju ett utmärkt tillfälle att skaka av sig sexismen från sextiotalet och i stället köra på de könsneutrala uniformerna från de senare serierna? Kira Nerys, någon? Jadzia Dax? Kanske till och med låta de kvinnliga karaktärerna vara mer än ögongodis? Sen kom katastrofscenen med Kirk som tjuvkikade på Carol Marcus i skytteln. Tack så mycket och ridå.

 

-          Uhura. Vad har ni inte fattat?

En av de mest betydelsefulla karaktärerna i tevehistorien är Nyota Uhura. Det har skrivits massor om djärvheten att ha en svart kvinna i en huvudroll på amerikans TV i mitten på sextiotalet. Många känner till att Nichelle Nichols ville sluta spela Uhura efter första säsongen men blev övertalad att fortsätta av Martin Luther King, eftersom karaktären hade en sådant enormt värde för medborgarrättsrörelsen.  Och okej, skildringen av Uhura har inte alltid varit superfräsch ur ett könsrollsperspektiv (fjäderdansen i öknen, hallå?) men här har ju återigen JJ Abrams chansen att göra något riktigt bra av en supersmart, cool karaktär. Men vad händer? Hon blir ihop med Spock. Det i sig behöver inte vara ett problem men nu har vi plötsligt en Uhura som har som enda funktion att driva den manliga karaktären Spock framåt i stället för att driva handlingen i filmen. När Uhura, numer spelad av Zoe Zaldana, äntligen får kliva upp och göra något, försöka förhandla med klingonerna på klingon pga språkgeni, då får vi henne filmad bakifrån så rumpan ska synas riktigt ordentligt. Hon hinner växla några ord med de fientliga klingonerna innan det blir nödvändigt för männen att rädda henne. Nästa tillfälle för Uhura att göra något kommer i slutet av filmen då hon ska rädda Spock. Men det blir samma sak då. I stället för att faktiskt göra något som för handlingen framåt blir hon nerbeamad för att få Spock att tänka till. Slate har skrivit bra om det hela här.

 

-          Khan.

 Det började tidigt gå rykten om att Benedict Cumberbatch skulle spela Khan, något som gjorde många människor i forum upprörda. Khan Noonien Singh spelades ursprungligen av den mexikanske skådespelare Ricardo Montalban i The Wrath of Khan, den andra Star Trek-filmen som brukar nämnas som den allra bästa. Att nu sätta den mjölkvitaste skådisen i världen att spela en karaktär som är allt annat än vit skapade en jäkla liv i internetforumen. Jag trodde inte på det alls och blev väldigt lättad när Cumberbatch karaktär presenterades som John Harrison. Men sen kom scenen när han är inlåst på Enterprise och mycket riktigt säger ”My name is… KHAN!” Ridå. Igen! Okej, JJ, nu har du alltså lyckats göra Star Trek mer hetero, mer vitt och könsrollsmässigt skickat tillbaka hela rasket till sextiotalet. Grattis, gubbe.

 

Star Trek har varit en stor del av mitt liv, det har jag skrivit om förut, och jag har fått många av mina värderingar från serierna. Att alla människor är värda lika mycket och förtjänar att ha samma chanser i livet, oavsett kön, ursprung eller vem de blir kära i. Det är det som är det centrala i Star Trek, att det finns en sådan framtid att sträva mot och att mänskligheten kommer att överleva sig själv och utvecklas. Star Trek har också alltid ställt de svåra frågorna om vad det innebär att vara människa, att leva, älska och tro.

Men in i mörkret är precis var JJ Abrams har tagit Star Trek i och med den här filmen och jag hoppas att det bara är tillfälligt. Varannan film bra, varannan dålig, ni vet? Det här må vara en spektakulär actionfilm, en summer blockbuster för massorna. Men ”Into Darkness” är inte Star Trek.