söndag 31 oktober 2010
Massachusetts
Nu är vi i Boston! Inte hunnit ta in så mycket än men det är hemskt fint här. Ikväll ska vi möta Jason och gå på Publick House. Kolla öllistan!
måndag 25 oktober 2010
Malmö...
Jag ska till Malmö om några veckor på tjänsteresa och om jag har fattat situationen rätt nu så är det:
1. en person som smyger omkring och skjuter folk.
2. ett nybildat kriminellt gäng som smyger omkring och försöker skjuta personen som smyger omkring och skjuter folk eftersom de tycker att det är jobbigt att det är
3. fullt med snutar överallt.
Toppen.
1. en person som smyger omkring och skjuter folk.
2. ett nybildat kriminellt gäng som smyger omkring och försöker skjuta personen som smyger omkring och skjuter folk eftersom de tycker att det är jobbigt att det är
3. fullt med snutar överallt.
Toppen.
måndag 18 oktober 2010
lördag 16 oktober 2010
4 n00bs
Nu i veckan var det en kompis som blev lite förvånad att jag tyckte om "rymden och sånt" när jag hade berättat om den pågående BSG-plöjningen. Igår frågade en annan kompis efter "tips om bra filmer, ingen sci-fi" på Facebook. Så jag känner nu att stunden kräver att jag förklarar vad grejen med science fiction är, för mig.
Ända sen scifi-genrens födelse har den använts som instrument för att kritisera dogmer och utmana normer. Ett av de bästa exemplen är den första Star Trek-serien, där Gene Roddenberry presenterade ett samhälle där pengar inte längre finns och kön och etnicitet bland människor inte är faktorer. Och för att kunna porträttera det på ett bra sätt gjorde han en av huvudkaraktärerna, Uhura, till svart kvinna. Det här var 1966, mitt under den amerikanska medborgarrättsrörelsen, och bara med ursäkten "det handlar ju om framtiden och rymden och sånt" lyckades Roddenberry plantera ett frö i huvudet på miljoner fans om att framstående människor lika gärna kan vara svarta kvinnor som vita män. Utan att dra några stora växlar eller försöka pränta in det på något sätt utan bara visa att det är ju så det är.
Nu senast är det Battlestar Galactica och spinoffen Caprica som fångat mig. För mig är det de första serierna som höjt sig ovanför Star Trek när det gäller att problematisera tro, andlighet och religion samtidigt som de tar itu med det som händer i människor och mellan människor i desperata situationer. Det är smutsigt och elakt och befirat från skygglappar. Samtidigt ställs frågan vad en människa egentligen är och fan ska veta att det inte går att sitta passiv och se dem.
Utan tvekan har jag snappat ut de flesta av mina värderingar om jämställdhet och rättvisa från föregångare som Gene Roddenberry och Arthur C Clarke och mer nutida folk som Joss Whedon, Brian K Vaughan, Jane Espenson, Neil Gaiman och Ronald D Moore och jag har dem att tacka för att jag alltid drömt mig mot något större istället för att nöja mig med att vara en liten människa.
Teveserietips:
Battlestar Galactica
Caprica
Star Trek: Deep Space Nine
Dollhouse
Firefly
Lästips:
Y: The Last Man (serie av Brian K. Vaughan och Pia Guerra)
Astonishing X-Men (serie av Joss Whedon och John Cassaday)
Rama-serien (romaner av Arthur C. Clarke)
Tack för ordet.
Ända sen scifi-genrens födelse har den använts som instrument för att kritisera dogmer och utmana normer. Ett av de bästa exemplen är den första Star Trek-serien, där Gene Roddenberry presenterade ett samhälle där pengar inte längre finns och kön och etnicitet bland människor inte är faktorer. Och för att kunna porträttera det på ett bra sätt gjorde han en av huvudkaraktärerna, Uhura, till svart kvinna. Det här var 1966, mitt under den amerikanska medborgarrättsrörelsen, och bara med ursäkten "det handlar ju om framtiden och rymden och sånt" lyckades Roddenberry plantera ett frö i huvudet på miljoner fans om att framstående människor lika gärna kan vara svarta kvinnor som vita män. Utan att dra några stora växlar eller försöka pränta in det på något sätt utan bara visa att det är ju så det är.
Nu senast är det Battlestar Galactica och spinoffen Caprica som fångat mig. För mig är det de första serierna som höjt sig ovanför Star Trek när det gäller att problematisera tro, andlighet och religion samtidigt som de tar itu med det som händer i människor och mellan människor i desperata situationer. Det är smutsigt och elakt och befirat från skygglappar. Samtidigt ställs frågan vad en människa egentligen är och fan ska veta att det inte går att sitta passiv och se dem.
Utan tvekan har jag snappat ut de flesta av mina värderingar om jämställdhet och rättvisa från föregångare som Gene Roddenberry och Arthur C Clarke och mer nutida folk som Joss Whedon, Brian K Vaughan, Jane Espenson, Neil Gaiman och Ronald D Moore och jag har dem att tacka för att jag alltid drömt mig mot något större istället för att nöja mig med att vara en liten människa.
Teveserietips:
Battlestar Galactica
Caprica
Star Trek: Deep Space Nine
Dollhouse
Firefly
Lästips:
Y: The Last Man (serie av Brian K. Vaughan och Pia Guerra)
Astonishing X-Men (serie av Joss Whedon och John Cassaday)
Rama-serien (romaner av Arthur C. Clarke)
Tack för ordet.
söndag 10 oktober 2010
DN helgarderar
"Soulsångerskaren, som blev 70 år, skrev bland andra megasuccén ”Everybody needs somebody to love".
lördag 9 oktober 2010
onsdag 6 oktober 2010
-
Jag och Kristina kollar genom Battlestar Galactica nu och vi närmar oss slutet på andra säsongen. Jag blir fundersam på det här med cylonernas religion och deras förhållande till gud. Hur ser det förhållandet ut om man inte behöver vara rädd för att dö? Och, som det blir när uppståndelseskeppet förstörs, hur ändras gudssynen när döden blir en faktor.
Men till att börja med, varför har de överhuvudtaget en religion? De är ju robotar, liksom? Är det för att kunna känna sig likvärdiga med människorna som skapat dem eller bättre, eftersom cylonernas tro är monoteistisk till skillnad från människornas?
Jag ska inte spekulera i det här nu eftersom jag redan sett hela serien och vet en del om vad som händer men verkligen, en eloge till Ronald Moore och David Eick för hur de förvaltar science fiction-traditionen.
Men till att börja med, varför har de överhuvudtaget en religion? De är ju robotar, liksom? Är det för att kunna känna sig likvärdiga med människorna som skapat dem eller bättre, eftersom cylonernas tro är monoteistisk till skillnad från människornas?
Jag ska inte spekulera i det här nu eftersom jag redan sett hela serien och vet en del om vad som händer men verkligen, en eloge till Ronald Moore och David Eick för hur de förvaltar science fiction-traditionen.
SA
Kolla vad Steve Albini har att säga om Sonic Youth, mode och tidningen han blir intervjuad i. Skitroligt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)