J.A.

Prästgatan i Östersund löper genom centrala stan och förbinder Stortorget med Österängsparken. Det är den större av två gågator och därmed stans huvudgata. På nittiotalet brukade Prästgatan fyllas av ungdomar på fredagkvällar. Jag vet inte hur det kom sig eller varför fenomenet senare försvann men varje fredag var hela gatan som en nattklubb, fast utan musik och 25 grader kall. Det kunde vara över tusen personer, fjorton år och uppåt, som söp och hånglade och klottrade och slogs. Där och då, typ 1994, var också enda gången jag blev nerslagen.

Det var rätt odramatiskt egentligen. Någon knackade mig på axeln, jag vände mig om och plötsligt låg jag ner på marken. Det gjorde inte ont men jag blev jätteförvirrad och rädd. Det var ljudet av näven mot hakan som fick mig att förstå vad som hänt. Jag hade sett något slagsmål så jag visste hur en smäll på käften lät. Jag var fortfarande helt förvirrad när han tog tag i min jacka och drog för han ville slå mig fler gånger. Det hann han aldrig, mina kompisar fick tag i hans armar och drog bort honom medan jag fick hjälp att resa mig upp. Det gjorde fortfarande inte ont. Någon ropade "Det är ju fel kille!" och det var lite förvirrat en stund. Den starkaste känslan jag minns från den stunden är att det var pinsamt för att alla runtomkring tittade på. Jättemycket folk. Jag ville bara därifrån och fortsätta ha kul, eller vad det nu var man hade i Östersund 1994. Killen bad i alla fall om ursäkt, han hade misstagit mig för någon annan (den han egentligen ville spöa var min kompis som seriöst gick två meter bredvid mig när det small och som dessutom gått i samma högstadium som killen som slog) och vi gick åt varsitt håll. Det kändes mest skönt att flocken hade lugnat ner sig och att inget allvarligt hade hänt. Nu kunde vi ha kul igen och kvällen hade inte blivit förstörd.

Sen började det göra ont. Jag hade ett ganska stort sår på insidan av underläppen, den hade blivit uppskuren mot mina tänder. Käklederna blev stelare och stelare och det gjorde jätteont att prata. Men det var ändå rätt lugnt jämfört med de känslor som började dyka upp inuti mig. Jag började långsamt koka av ilska och rädsla och förnedring. Han hade ju fan förnedrat mig något djävulskt, den jävla djäveln. Helt i onödan dessutom! I den stunden han slog tog han all min integritet och all min trygghet och bara krossade allt. Allt det här började sjunka in och det gick inte att ta bort. Det gick inte att vara glad och lättad längre. Vid det här laget hade det kanske gått en timme sen smällen och efter ytterligare en timme hade jag letat rätt på Thomas från Hackås, en adopterad respektingivande aboriginer som jag brukade hälsa på med moppen ibland. Han blev snabbt min sympatisör och vi började gå Prästgatan upp och ner för att hitta killen som slagit mig.

Sen slutade det hela lika odramatiskt som det börjat. Vi hittade killen, Thomas pratade hotfullt, killen blev rädd, bad om ursäkt, sa att han gillade mitt crew (målade grafitti på den tiden), vi skakade hand och kramades och sen var allt över.

Poängen med den här lilla snutten självbiografi är inte smällen i sig. Inte försoningen heller. Det är de två timmar som gick däremellan, den stund som inleddes i samma sekund hans knytnäve träffade min haka.

Du vet, jag hade inte en tanke på att slå tillbaka. Jag hade knappt några tankar alls faktiskt. Överlevnad kanske. Inte bli slagen fler gånger. Direkt efter smällen la ju hela kroppen av, alla muskler slutade funka och när jag väl var på benen igen ville jag bara gå därifrån och ha kul. Det tog en bra stund innan jag fattade, innan min hjärna ville erkänna vad som hänt och vilket övergrepp jag blivit utsatt för. Ändå var övergreppets natur så solklart enkelt att förstå. En smäll på käften från någon okänd full snubbe på stan, det blir inte mer svartvitt än så.

Hur hade det varit om det inte hade varit så enkelt då, och svartvitt? Hur var det de gånger då pappa blev våldsam på fyllan? Samma sorts övergrepp men helt olika reaktioner. Det går inte att reagera mot pappa på samma sätt som mot en full okänd kille på stan. Inte jag mot min pappa när jag var liten i alla fall. De övergreppen kunde jag inte ta itu med förrän väldigt långt senare. Pappa var ju pappa och snäll för det mesta ändå.

Och hur skulle det vara om jag lärde känna någon jag tyckte var trevlig och fin, som verkade tycka om mig också? Någon som var intressant och smart och spännande och som jag hade jätteroligt ihop med. Så roligt att vi hamnade i samma säng, till och med? Men som väl där, i sängen, gjorde saker som jag inte alls var med på, saker som kändes jättefel? Och som dagen efter kanske var lika trevlig igen, så där så man tänker att det som hände i natt är bara sånt som händer ibland. Det var inget jag ville och jag mådde dåligt men nu är ju allt bra igen. Hur skulle det vara om allt inte var så svartvitt som när jag fick en smäll? Det skulle kanske ta längre tid innan det sjönk in, tror du inte? Det kanske till och med skulle hända att jag gick ut och åt en bit mat med människan däremellan? Är det otänkbart, tycker du?

Eller är det så, som halva internet säger nu, att våldtäkter inte har gråskalor?

Massachusetts

Nu är vi i Boston! Inte hunnit ta in så mycket än men det är hemskt fint här. Ikväll ska vi möta Jason och gå på Publick House. Kolla öllistan!

Malmö...

Jag ska till Malmö om några veckor på tjänsteresa och om jag har fattat situationen rätt nu så är det:

1. en person som smyger omkring och skjuter folk.

2. ett nybildat kriminellt gäng som smyger omkring och försöker skjuta personen som smyger omkring och skjuter folk eftersom de tycker att det är jobbigt att det är

3. fullt med snutar överallt.

Toppen.

..-..

Det här förklarar ju varför en engelsk blogg tyckte att Penny Century var "dressed like a young Conservatives get-together at a 1950's golf club" när vi spelade i Sunderland.

4 n00bs

Nu i veckan var det en kompis som blev lite förvånad att jag tyckte om "rymden och sånt" när jag hade berättat om den pågående BSG-plöjningen. Igår frågade en annan kompis efter "tips om bra filmer, ingen sci-fi" på Facebook. Så jag känner nu att stunden kräver att jag förklarar vad grejen med science fiction är, för mig.

Ända sen scifi-genrens födelse har den använts som instrument för att kritisera dogmer och utmana normer. Ett av de bästa exemplen är den första Star Trek-serien, där Gene Roddenberry presenterade ett samhälle där pengar inte längre finns och kön och etnicitet bland människor inte är faktorer. Och för att kunna porträttera det på ett bra sätt gjorde han en av huvudkaraktärerna, Uhura, till svart kvinna. Det här var 1966, mitt under den amerikanska medborgarrättsrörelsen, och bara med ursäkten "det handlar ju om framtiden och rymden och sånt" lyckades Roddenberry plantera ett frö i huvudet på miljoner fans om att framstående människor lika gärna kan vara svarta kvinnor som vita män. Utan att dra några stora växlar eller försöka pränta in det på något sätt utan bara visa att det är ju så det är.

Nu senast är det Battlestar Galactica och spinoffen Caprica som fångat mig. För mig är det de första serierna som höjt sig ovanför Star Trek när det gäller att problematisera tro, andlighet och religion samtidigt som de tar itu med det som händer i människor och mellan människor i desperata situationer. Det är smutsigt och elakt och befirat från skygglappar. Samtidigt ställs frågan vad en människa egentligen är och fan ska veta att det inte går att sitta passiv och se dem.

Utan tvekan har jag snappat ut de flesta av mina värderingar om jämställdhet och rättvisa från föregångare som Gene Roddenberry och Arthur C Clarke och mer nutida folk som Joss Whedon, Brian K Vaughan, Jane Espenson, Neil Gaiman och Ronald D Moore och jag har dem att tacka för att jag alltid drömt mig mot något större istället för att nöja mig med att vara en liten människa.

Teveserietips:

Battlestar Galactica
Caprica
Star Trek: Deep Space Nine
Dollhouse
Firefly

Lästips:
Y: The Last Man (serie av Brian K. Vaughan och Pia Guerra)
Astonishing X-Men (serie av Joss Whedon och John Cassaday)
Rama-serien (romaner av Arthur C. Clarke)

Tack för ordet.

DN helgarderar

"Soulsångerskaren, som blev 70 år, skrev bland andra megasuccén ”Everybody needs somebody to love".

1940-2010 RIP

Snart bär det av!

.

Nej, jag skriver inte under på Håkans nya. Mixen är helt fruktansvärd, olyssningsbar.

Grattis på 70-årsdagen!

-

Jag och Kristina kollar genom Battlestar Galactica nu och vi närmar oss slutet på andra säsongen. Jag blir fundersam på det här med cylonernas religion och deras förhållande till gud. Hur ser det förhållandet ut om man inte behöver vara rädd för att dö? Och, som det blir när uppståndelseskeppet förstörs, hur ändras gudssynen när döden blir en faktor.

Men till att börja med, varför har de överhuvudtaget en religion? De är ju robotar, liksom? Är det för att kunna känna sig likvärdiga med människorna som skapat dem eller bättre, eftersom cylonernas tro är monoteistisk till skillnad från människornas?

Jag ska inte spekulera i det här nu eftersom jag redan sett hela serien och vet en del om vad som händer men verkligen, en eloge till Ronald Moore och David Eick för hur de förvaltar science fiction-traditionen.

SA

Kolla vad Steve Albini har att säga om Sonic Youth, mode och tidningen han blir intervjuad i. Skitroligt!

FS

Jag har börjat använda Foursquare, är det någon annan som funderat på det?

Lite musik

Jag ryckte in i sista sekund och kompade Sofie när hon sjöng på sin systers bröllop för någon vecka sen. Det var Let´s Dance med Bowie i Matt Wards version, typ. Det lät ganska bra så vi gjorde en sovrumsinspelning och den finns att ladda hem här.

Dude!

-

Jag jobbar kväll och upptäckte en bra grej med det. Mitt kvällspass är på ett ungefär synkat med amerikansk kontorstid. Om det är lite att göra kan man räkna med att twitterflödet håller en sysselsatt alltså.

---

Jag har bestämt vilka jag ska rösta på i alla fall. Ideologi istället för taktik, det är bra.

---

Jag saknar en musikkompis! Fan, för några år sen gjorde vi ju inget annat än att prata musik och tipsa varann om saker men det har liksom försvunnit. Från mig i alla fall. Och det skulle väl vara okej, sånt är livet osv, om inte det blivit så att jag mer och mer tappar intresset för musik. Kristina undrar varför hon inte har fått blandskivor på ett tag men det är ju för att jag typ har slutat lyssna på musik. Jag har inget nytt att komma med.

Fast ja, det är nog kanske bara en fas. Opassionsfasen. Tröttgubbestadiet.

---

Jag kan faktiskt sammanfatta mitt känsloläge med sju sekunder ur min favoritfilm:

.

Det var ju det jag sa.

..,.

Den här var väldigt cool.

CNN

Skickade just det här, hoppas på svar:

Dear CNN,

I just watched your segment on CNN I-Desk about a Tennessee church that welcomed their new neighbouring Mosque. I didn't time it but I think the whole segment ran about 45 seconds. For me, it was incredibly nice and heart-warming to see a report about christian-muslim relations that are actually good.

In the past few days, media outlets all over the world have been pouring out every little speck of information about the Florida Quran burning. It has reached, at least for me, ridiculous proportions. And I don't really see the point of reporting that story in the first place. In my opinion, the reverend Terry Jones is a publicity-seeker first and foremost.

Living in Europe, I have seen up close the way islamophopic groupings and political parties use the media in this exact fashion to get the publicity they need to secure votes. Here in Sweden, the new nationalist party Sverigedemokraterna have been making outrageous claims, among other things stating muslims comprise half of this country's rapists. And it works! They get their first page headlines and stand uncontested until someone writes an op-ed the day after. Problem is, the people that want to have their muslim stereotypes confirmed won't read beyond that first headline article. Polls conducted in the last months have seen Sverigedemokraterna gaining in popularity. Enough even to get into the Swedish parliament on election night, September 19. As you know, this is part of a trend that has been sweeping across Europe in the last few years, with nationalist and right-wing extremists taking office in several countries.
America obviously has it's share of muslim-christian tension as well.

So in these islamophobic times, I want to offer my sincere thanks to you for running the aforementioned segment.

My question, however, is this: why does the Florida Quran-burning church recieve so much attention compared to the Islam-friendly congregation from Tennessee? The difference is just staggering. I understand that Terry Jones has stirred up controversy and protests (though I don't believe those protests are as widespread as news reports suggest) and that it is in deed news-worthy. But I still feel the whole thing wouldn't be so controversial if he hadn´t recieved so much attention in the first place.

Sincerely
Jimmy Halvarsson

LOL

Från Jannes blogg.

Plants nya

Har du Spotify Premium? Robert Plant och hans nya Band of Joy har släppt en spotifyexklusiv EP med sex låtar från den kommande skivan. Förutom Plant är bland annat Buddy Miller och Patty Griffin med och skivan är inspelad i Woodland Studios. Mmmmm.

Lyssna!

-

Jag har inte läst Stephen Kings Dark Tower-serie, förutom halva första boken när jag var fjorton eller så, men många tycker ju hemskt mycket om den. Episk och allt sånt. Nu har det i alla fall bestämts att den ska filmatiseras, och inte i någon liten skala: Först kommer en långfilm, som följs av en säsong teveserie, sen en till film, sen ytterligare en säsong teveserie och till sist en avslutande långfilm. Dessutom ska hela rasket inledas med en prequel i serietidningsform. Det är alltså Sagan om ringen upphöjt till tre. Läs mer här.

Grymt kul om det blir av, men jag väntar fortfarande på Preacher-filmen!

-

Jag sköt upp att fylla i den där visumgrejen tills idag. Det skulle jag aldrig ha gjort.

1992

Mitt bland alla kartonger i vårt flyttmayhem hittade jag mina gamla hiphopkassetter från tidigt 90-tal. Och speciellt de avsnitt av Rap Attack jag spelade in sommaren 1992. För er som inte minns var det Mats Nileskärs P3-program som blev alldeles för kortlivat. Så vitt jag vet har det varken före eller efter sänts ett bättre hiphop-program vare sig i teve eller radio. Hög journalistisk ambition, påläst, smarta intervjuer och, förstås, Mats Nileskär som alltid har ett ton hjärta i allt han gör. Ställ det mot dagens P3 Hiphop som spelar låtar i två timmar och nöjer sig med det.

I vilket fall! Det dök upp en massa gammalt fint på de där banden och jag tänkte dela med mig lite; Almighty RSO från Boston med en låt som blev tokförbjuden, Kokane med en låt från Deep Cover-soundtracket och den sanslöst grymma Streets of New York med Kool G Rap & DJ Polo.

Och jag minns min sommar 1992, när världens bästa radioprogram sändes samtidigt som korna skulle mjölkas och jag fick smita från lagårn för att trycka igång inspelningen och sen en gång till för att vända bandet en halvtimme senare och mamma och pappa blev lika sura varje gång för att jag försvann ifrån sågspånet som skulle strös i kalvbåsen.












Till baka till samtiden: den här lär ju gå varm på radio nu men jag tipsar om den ändå för den är rätt så hur grym som helst:

Y

Hej!

Det här har varit min första semestervecka. Jag har läst bok, bränt ryggen, ätit surströmming, ätit nyrökt aborre, ätit pizza, badat i fyra olika bastur, badat i en bubbelpool, hälsat på i Svedje, hälsat på i Kälom, hälsat på i Månsåsen, plockat svarta vinbär, druckit sangria, druckit vin, druckit starköl, druckit kaffe, älskat, tyckt om, ogillat och avskytt. I dag misslyckades jag med att ha semester. Men det betyder ju också att i morgon är första semesterdagen, igen.

Den här rubriken är förresten det bästa hittills idag:
White supremacist dresses up as banana. Exposes self. Brandishes shotgun. Gets arrested.

Och så fyller James Marsters år i dag, grattis!



<3

.

Researchat.

Oresearchat.

.

Idag åker vi till Ångermanland. Hurra!

TB3

Gud, jag hade velat sitta med på det där mötet som måste låtit någonting så här:

- Let's see, season three. Any ideas, people?

- Well, let's see... Season one had the serial killer. Season two, we had religious vampire-hating fanatics AND a maenad throwing everyone-fucks-everyone toga parties. I can't really see where we can go from there.

- There has to be something! Vampire slayers? Spaceships? Leprechauns?

- Naaaaaaw... It's all been done. We have to think outisde the box. What would Tarantino do?

- Hmmmmm....

- Hmmm...

- Hm.

- Waaaaaaaaaaaaaaait a minute.

- What!?

- Nazis.

- You're kidding. That's just stupid. I say werewolves.

- This is going to be a long meeting.

- Yeah...

- Unless!

- Are you thinking what I'm thinking?

- I think I am!

- The best of both worlds.

- Yes. Nazi werewolves.

- Hallelujah.

RIP

Harvey Pekar.

Kvalle 2

Jämför den här och den här. Ännu roligare.

Kvalle

Jämför den här och den här.

Framme!

Helt fantastisk jämtländsk sommardag, fin första dag på sommarjobbet, kall öl på uteservering, nu Brasilien-Chile ackompanerat av åska över Oviksfjällen.
Östersund - livskvalité ingår.

-

Löste medlemskap i STF, hoppas på lugnande effekt.

Hometown Blues

I morgon åker jag hem till Östersund. Vet inte hur det känns riktigt, jag har varit sjuk en vecka och inte kunnat styra upp så mycket som jag hade tänkt och nu är allt bara virrigt. Jag hoppas det blir kul i alla fall, jag ska jobba tre helger och vara ledig fyra. Ska spela med FBQ som sagt och det låter jättefint efter två rep.

Men fan. Jag har en klump i magen the size of Mittåkläppen.

Grattis Joss!

Movie Trailers - Movies Blog

Nakamura

Viktigt meddelande till sportkommentatorer och sushifantaster: japanska u:n uttalas "u", inte "o".

Och en sak till

Om någon vill se FBQ live finns tillfälle den 10 juli i Kälom, Offerdal.

Det betyder också att det inte blir någon pennyspelning på Fröjdholmen.

...

och för första gången på jag vet inte hur länge hörs inte en enda helikopter surra ovanför mitt tak.

ff

"My food is problematic."

- River Tam

-

Nu har min posttraumatiska stress efter konserten lagt sig och jag kan lyssna på Wilco igen.

.

I stället för visdomstand: hål som gör ont. I stället för ont: calvados.

-

Nu har jag helrenoverat käften i två dagar. Karlaplans tandläkare är väldigt grymma.

..-.

ställer man sig i ett rum som är totalt ljuddämpat, ett sånt som finns här på jobbet, hörs inget utom blodet som rusar genom ådrorna och hjärtat som slår. det betyder ju att ingen levande varelse som inte är döv någonsin har upplevt tystnad eller kan veta vad det är. tystnad finns alltså egentligen inte, eller så är det vi kallar tystnad inte tystnad utan en massa massa ljud man inte tänker på. eller va?

En är ju...

alltid redo.

.

Jag bor mitt emellan två konserter: KISS och Timo Räisänen.

-

Bröt precis There Is a Light that Never Goes Out för att berätta om en trafikolycka. That's a first.

-

Basen är återfunnen! Det var polisen, av alla högoddsare, som hittade rätt på den. Så nu ska jag sälja den och köpa en fin pickup till nya basen. Eller spara pengarna, ehrm.

SUUUUUUUURR

Ifall någon undrar. Det gjorde jag.

Hemma...

och helt slut.

Törné

Jag är i Brighton, det är riktigt coolt här! Som Englands San Francisco lite grann.

1936 - 2010

.

jag vill minnas att det mest bara var jag som gillade den här. den är fantastisk, trots allt. hur skriver man en sån text?

.

Wilco var väldigt väldigt bra. Topp fem, jag tror de kniper andraplatsen till och med.

Hade missat att Joanna Newsom och Alasdair Roberts spelar ikväll så det missar jag.

Några rader i It's a Trap! också.

Ikväll...

Wilco!

.

För två veckor sen blev jag bjuden på middag hos Julia (en fantastisk slät potatis och purjolökssoppa) och hon var peppad på att styra upp en englandsturné ganska snart så vi har något att se fram emot. Sagt och gjort, vi ringde några samtal och skrev några rader på Facebook och innan jag gick hem hade vi styrt upp en spelning och fått nys om några fler. Nu är det två veckor tills vi åker och sen vi satt hemma hos Julia har vi styrt upp fyra spelningar, betalt och boende med en femte på gång, fem dagar i rad, från Brighton i söder till Newcastle i norr. Och då har jag ändå jobbat parallellt med att fixa spelningar i Spanien i höst (vilket har gått bra!). Det är faktiskt helt sjukt hur smidigt allt blir när man bara är två som styr upp saker.

Vi kommer också att spela på Stockholms Kulturfestival, ett kort set den 12 augusti, och på Sweden Mali Voices på Fröjdholmen i början på juli.

Nu ska jag duscha och repa med folköl! I morgon ska jag jobba och gymma.

-

Jag går igenom den där fasen i livet nu, när man skickar mail till sjukt många som heter Pedro.

Ska till England om några veckor. Det ska bli skönt med lite värme.

TT

Det här nog den roligaste textrad jag hört på länge:

Oh Jens, oh Jens
Your songs seem to look through a different lens
You're still so young
Love ends just as easy as it's begun
Now there's kids to tell
and legal bills
and custody
and oh! The divorces

från Tracey Thorns nya singel Oh! The Divorces som har en jättefin b-sida också. Nämnde Jens sjunger duett med henne på en annan låt på kommande skivan, Lee Hazlewoods Come on Home to Me.

Cool grej:

One book, one twitter. Ett projekt på Wired-bloggen Crowdsourcing som går ut på att så många människor som möjligt läser samma bok och diskuterar den på Twitter. Valet av bok har beslutats demokratiskt av twitteranvändare och det blev American Gods av Neil Gaiman. Inte den bästa bok jag läst men den har väldigt coola miljöer och stämningar och är väl värd att läsa bara därför. Om någon vill låna den av mig för detta är det bara att säga till.

..-.

Jag är bara människa och har därför inte så vida perspektiv på saker och ting i det stora hela men är det inte lite kul att leka med tanken att Moder Jord försöker peka mänskligheten åt rätt håll? Först en rökpuff över Europa så det inte går att flyga på en vecka, sen ett oljespill i Mexikanska viken lagom taktiskt när den amerikanske presidenten precis börjat peppa på att utöka oljeborrningen till havs. Go Gaia!

Listan...

över uppstyrda saker inför sommarn är nästan komplett nu!

- Sommarjobb
- Sommarbil
- Sommarlägenhet

Annars är jag peppad på serieböcker, läser X-Men, Buffy och Sandman. Har börjat umgås med folk också, det var välbehövligt.

Matkultur

Från svenska Wikipedias artikel om Tallkrogen:

"Själva namnet Tallkrogen kommer från en krog, nämnd redan 1668, den låg först vid nuvarande Vinthundsvägen i Sköndal, sedan 1683 ligger den på sin nuvarande plats vid McDonald's bredvid Nynäsvägen i Gubbängen. "

.

Kul!

-

Om du vaknade på rätt sida i morse och allt känns fint och bra idag, kan det fixas lätt med ett litet klick!

Drunk Girls

Lyssnar igenom nya LCD Soundsystem. Den är mycket behaglig!

Yey!

Jag har köpt en ny bas!

Vi har köpt en gammal Saab!

Slow night

- Trafiken, Jimmy?
- Vad sa du?
- Trafikredaktionen, Jimmy!
- Eeeeeh, ja... Jag skulle vilja beställa två hamburgare?

lll

Jag har fått in bas stulen, inbrott.

Jag och min tjej har köpt en bil.

Och, hur uttalar man funicular, på engelska?

Samtal om halka

"Jag kör lastbil jag, och det släpper så fort man trycker på gasen."

Om jag hade haft en femma för varje gång jag hört den meningen, verbatimt, hade jag haft en hundring nu, lätt.

Mitt tips då är förresten att inte trycka på gasen.

Apropå, finns det något häftigt svenskt uttryck för Georgia Overdrive? Alltså att man när man kör lastbil lägger i friläge i nerförsbackar.

Rännbergsturbo?
Bjästafräs?
Skönviksrusning?

-

Hmmm. Jag bor några hundra meter från Per Gessle och nyss älskade jag till Buddy Holly.

Marslista

Här är en lista med låtar som jag lyssnat mycket på i mars.

I'm Open

Är i Umeå. Sitter på hotellrum med kaffe och Bäska. Lyssnar på Sepultura. Ska spela i morgon. SVT-rigg i backlinen, kommer låta fantastiskt med mitt svingrymma pedalbord. Eller bord och bord, det är två pedaler förutom stämpedalen. Men de är fina! EH-rörkompressor och EH-fuzz.

Åkte förbi Teg-skylten idag och mindes sommaren -99 när vi åkte till Trästock och stannade till i Teg så att Jay-P och Polle skulle få dansa pogo runt den skylten. Till minne av den fina stunden och till fina Västerbottens ära bjuder jag på världens två bästa låtar, som det känns just nu:

__

Kolla när Wired presenterar sin Ipad-utgåva på SXSW. Riktigt snyggt och nu känns det coolt att leva i den här tidsåldern.

Pepp!

yey!

Jag tycker jättemycket om Free Energy!

Vårkänslor som kom av sig

Det dök upp en låt nu som jag inte tänkt på sen jag var liten. Jag minns att den gjorde väldigt stort intryck på mig då och nu läser jag texten. Ta in de här raderna:

"I Malmö rispas dimman av färjornas sirener
Och på andra sidan sundet börjar världen
En ensam Volvo sliter i motvinden på Tjörnbron
Bion i Pajala ger 'Den sista färden'

Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten
Gårdarna släcker sina ljus
Ett stormpiskat Marstrand ber sitt Pater Noster
Stockholm city svajar i sitt rus"

...

"Frusen törst i kön till stadspuben i Luleå
Frusna drömmar uti monarkin
Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen
Kärleken går på billigt vin"

Det är förstås Vintersaga av Ted Ström. Det är så jävla snyggt, hur han målar upp bilderna till den där mörka melodin. Ens eget land känns främmande och spännande och exotiskt. Mina mest romantiska tankar brukar jag tänka om just det; när Sverige blir tyglat av naturen om vinternätterna och de människor som trotsar den för att ta sig dit de ska. Det är så mörkt och ensamt och samtidigt så fint. Jag kan inte riktigt beskriva känslan men det kan Jerry Williams.

.

Nu är ganska mycket bestämt med skivan. Låtordning i alla fall, det känns skönt.

Annars är jag mest nervös.

Lol

"If fashion was porn, this dress is the money shot."

- Gabourey Sidibe om klänningen hon bar på sin första Oscar-utdelning.

Hej!

Ta det lugnt, jag har tio minuters gångavstånd till jobbet och rejäla skor.

---

Vaknade just med båda fötterna och höger långfinger och tumme bortdomnade. Och ett hörn på vänstra handflatan. Obehagligt.

Yada

Jag har suttit och bitit mig i handen lite för att Halebop har så bra erbjudanden på Iphone nu och jag är bunden till Telia med min Sony Ericsson ett år till. Det funkar men fan, jag vill ju ha en grym telefon som man synka med datorer på ett fint och naturligt sätt och så vidare. Men jag börjar fundera nu på om det inte är värt att vänta på att Googles telefon Nexus One släpps i Sverige. Till att börja med har den micro-USB för laddning, man kan alltså ta vilken USB-sladd som helst vilket är grymt. Sen går den ju naturligtvis på Googles egna operativsystem Android som är ett linuxsystem i botten. Linux är bra. Sen har jag börjat använda Google ganska mycket. Gmail, Blogger, Buzz, Youtube, och nu senast Google Calendar. Allt det här kan man ju synka så att allt hamnar på samma ställe och är det något som skulle underlätta så vore det att kunna få mobilen och datorn att komma överens bara genom en sladdkoppling. Men vi får se!

Från konsumtion till konst, då. Vi har varit i studion fem dagar och jag fick med mig slaskmixar på fem låtar hem igår. Det kommer att bli bra, det här. Nu ska det läggas cello på två låtar och körer på en låt så är det klart att mixas sen. Skönt.

McNulty says yes, hell yes.

Det är något bra som puttrar i Maryland! Först kom Beach House och nu Thrushes. Man borde kanske gräva lite djupare i Baltimores popscen?

.

Jag sitter sömnlös nu, bara av bra anledningar (och att jag satt uppe och kollade på Super Bowl i går natt).
Jag började dagen med att ta tag i alla saker som behövde bli gjorda, mest en massa telefonsamtal om spelningar. Sen ett möte med Konie om skivan, vi ska ju spela in och mixa onsdag till söndag. Sen Where the Wild Things Are på bio med Kristina. Den var så väldigt vacker. Middag på indisk restaurang. Jag har aldrig varit skitförtjust i indiskt men jag har precis upptäckt peshwari-naan och sizlar-kycklingen var skitgod.

Precis när inget kunde bli bättre kom jag hem och slog på datorn för att kolla mailen och där var svar på min jobbansökan. Jag ska sommarvicka som nyhetspresentatör! I Östersund! Sommar i Jämtland!

Nu är jag alltså för uppspelt för att kunna sova, lyssnar på The Hazards of Love och försöker skriva en låttext.

Tar bort

det här inlägget för säkerhets skull, jag tror inte det var tillåtet att citera det jag citerade. Men alla som läser här har väl läst det vid det här laget.

Vecka 3

Jag har satt in 1000 kronor till Radiohjälpen.

Jag har lyssnat väldigt väldigt mycket på Pearl Jam.

Jag har skrivit en ny låt och spelat in demo.

Snart händer det mer intressanta saker, jag återkommer då!

-

Det var hemskt viktigt att påpeka att det var en kvinna, tydligen.

!

Min tjej är fan det finaste som finns.

-

Hade fest i fredags, det blev inte alls som jag tänkt och allt kändes mest bara kaos och trist. Men i lördags hade jag och Kristina världens bästa dag så det jämnade ut sig.

Igår gick jag väldigt lång promenad med Jonas och fikade i Kaknästornet. Skulle egentligen ha jobbat på låtar med Kim men det blev inte av av någon anledning.

Och det här är ju för bra: Stephen King och John Mellencamp har skrivit en musikal tillsammans som ska produceras av T-Bone Burnett och bland de medverkande finns Elvis Costello, Kris Kristofferson, Sheryl Crow och Neko Case. Awesome!

Här är en ganska grym låt:

2009

var ett fint år. Jag flyttade ihop, blev fast anställd, var på två utlandsturnéer, spelade in en skiva och växte ganska mycket som människa.

Mitt nyårslöfte för 2010 är att fördjupa mig mer i Finland!