Turné 1

Jättesnabb och konstig dag igår. Pussade Kristina hej då, tog flygbussen till Skavsta, blev inpackad i ett fullsatt flygplan bredvid ett gäng medelålders män på golfresa, landade i Edinburgh, blev hämtade, blåste ner till Seaham, fick middag hos Matties mamma, åkte in till Sunderland, gick in på spelstället där det stod ett gäng tonåringar på scenen och spelade Rage Against the Machine-covers inför en publik som var runt fjorton-femton, tänkte wtf, blev uppslängd på scenen, spelade fyra låtar, sprang ner från scenen, gick och tog en pint och åkte tillbaka till Matties mamma. Hann aldrig fatta vad som hände alls men det var kul!

Nu har vi precis vandrat längs havet och klättrat på klippor och blivit ödmjuka inför naturen. Seaham är jättevackert med stranden mot havet och vi bor i ett stort fint hus där jag får sova i vardagsrummet med teven. Matties mamma är jätterar och har bunkrat upp med flre kilo godis till ungarna som kommer och knackar på ikväll. Nu ska vi ta det lugnt några timmar, sen ska jag ta ett hett bad innan vi åker in till Sunderland och riggar upp grejer inför spelningen ikväll. Behändigt att andra spelningen på turnén är tvärs över gatan från den första så vi bara behövde bära över instrumenten i går kväll.

Hittills är allt jättebra och fint. Jag ska kolla upp Big Muffen till dig, Johan, när vi är i Newcastle.

Yey!

Turnéposter!

---

Idag har jag packat! Bas, pedaler, sladdar, plektrum och en gameboy i en systempåse. Vi ska på turné och jag är så gudomligt peppad. Vi fick precis en till spelning dessutom, nu är det sju gig på nio dagar. Sitter och väntar på ett mail från Konie med tre slaskmixar också, det blir kul. Vi har fått två tidigare på Apartment och Guilty Pleasures och det låter mycket fint.

.

Xander Harris?


David Rawlings?


En av dem släpper i alla fall skiva 17 november!

Mjau!

Några videoklipp från gårdagens spelning här.

Jäklar vad skoj det var, tack allihop!

I morgon

Hem. Till Jämtland. Till taigan. Till vänner.

Bort. Från Stockholm. Från mörka lägenheten. Från jobbarfiender.

När i helvete längtade jag till Östersund sist?

---

Lars Berge. Igen.

.

Kolla gärna in SR Upplands reportageserie Välfärd till salu om privatiseringen i Uppsala län.

Lugnet

För några veckor sedan hade jag en dag ledigt i kalendern. Inget jobb den dagen, inget rep, inga hushållssysslor, inga ärenden, en helt ledig dag. Jag hade markerat den som min Heliga Dag i almanackan och gått in stenhårt för att inte göra ett smack på hela dagen. Det hade gått en rätt lång stund sedan jag hade en sådan dag och behovet av den var ganska stort. Så kom då torsdagen. Jag vaknade på morgonen, låg och drog mig i sängen, sa hej då till Kristina när hon gick till jobbet, slog på datorn, skickade ett sms till Andreas för vi hade inte hörts på ett tag, fick ett sms av Kim där det stod att vi hade fått spelning i Newcastle, började fundera på vilka man skulle höra av sig till för att få till en turné runt det datumet, skickade sms till Dochan i Glasgow, ringde Erik och stämde av med honom, fick svar av Andreas och bestämde att vi skulle ta några öl på kvällen, sms-växlade mer med Kim, kollade upp stället vi skulle spela på, duschade, klädde på mig, gick bort till universitetet, pratade med Julia om dragspel en halvtimme i telefon, träffade Andreas, drack några öl, åkte med honom hem till mig och såg en film, blev trött, borstade tänderna, lade mig ner i sängen och konstaterade att jag misslyckats totalt. Det är alltså omöjligt för mig att stanna upp och inte göra någonting.
Då fick jag panik.

Det här med att stå still och bara låta tankarna flyga har jag aldrig varit speciellt bra på. Jag har en ständig oro i bröstet som gör att jag nästan alltid är nervös eller stressad över någonting. Om jag slutar göra saker blir jag rädd för att den oron ska bli till panik så jag håller mig kompulsivt sysselsatt. Det har förmodligen att göra med något barndomstrauma. Vi får väl se om det men min terapeut tycker att det låter så och det är inte omöjligt, jag har ju inte direkt ont om barndomstrauman.

Det finns en del saker som kan få det att bara lugna sig direkt i bröstet på mig. Att ligga bredvid Kristina och bara prata om allt möjligt, första snusen och kaffet på morgonen, starksprit och andra saker. Den mest gåtfulla av dem är musik. Vissa ljud, vissa stämningar, vissa låtar gör att hela kroppen kommer i harmoni med sig själv.
Det senaste som får mig i samklang är debutskivan från The xx. Jag har haft den i lurarna i går och i dag och jag älskar den. Det som gör den så fin är att den inte har bråttom någonstans. Den är dynamisk men inte på ett dynamiskt sätt. Gitarrer, bas, syntar, trummaskiner och samplingar som myser ur sig elva spår som är på samma gång bomullsmjuka och stenhårda med släpig men angelägen sång. Det är balsam för mina öron och min själ.

426 dagar senare

.

Jag funderade över min fördomar om svenskar och så här ser de ut:

Norrbottningar är arga
Västerbottningar är religiösa
Jämtar är korkade
Västernorrlänningar är uppnosiga
Gävleborgare är anonyma
Dalmasar är för sig
Örebroare är sörmlänningar
Sörmlänningar är västmanlänningar
Västmanlänningar är örebroare
Stockholmare är själlösa
Värmlänningar är arroganta
Västgötar är oupplysta
Östgötar är dumsnälla
Smålänningar är tomtar
Hallänningar är rika
Skåningar är hatiska

Det var kul, jag ska göra en med länder i Europa sen.

Hihi!

Carta Marina trycktes i Venedig 1539 och är den första seriösa kartan över Norden. Och kolla, där strax ovanför ordet Scandia, vilken jämtländsk by som var viktig nog att få vara med på den!

.

Ska man följa grammatiska regler är egentligen supercalifragilisticexpialidocious två ord. Typiskt!

Öset!

Man får ju en tår i ögat...

l

Igår ringde vi polisen för tredje gången om vår bråkiga grannfamilj. Den här gången gjorde de en anmälan och om det blir åtal kommer jag att kallas som vittne. Vi har i alla fall bestämt oss för att flytta och letar nytt boende nu. Med fönster som faktiskt släpper in direkt solljus och där det bara bor fridfulla människor. Och inga jävla småhundar! Grälande grannar är en sak men det händer flera gånger om dagen att någon som ska gå ut med sin chihuahua träffar någon som är på väg in med sin chihuahua och när ekot av de bjäbbande jävlarna inne på gården når upp till vårt fönster önskar jag att jag hade ett piano att hiva ut. I vilket fall är vi snart outta here.

.

Igår såg vi Fleetwood Mac. Stevie Nicks har en sådan gröndjävulsk pondus, Lindsey Buckingham skulle behöva stöna lite mindre och tona ner sig själv en aning och jag hade kunnat klara mig utan både gitarr- och trumsolo. Men det var väldigt bra på det hela taget.

Idag har jag en dag hemma för mig själv. Telefonen är utom hörhåll, jag har en bok och några teveserier. Jag ska laga middag ikväll och plocka ur diskmaskinen men mer än så blir det inte.

Spelningen i fredags var inte alls kul. För många saker gick åt helvete för att få någon som helst feeling. Kramp i handen, för hårt plektrum, en pedal som la av... Det lät bra och så men jag var bara utanför hela grejen. Vände ryggen till och var förbannad. Sen blir det inte bättre av att folk som känner folk i bandet tror att det gör dem välkomna bakom scenen direkt efter spelningen. Så jävla inte okej. Dessutom, efter en strulig spelning och fulla idioter i ansiktet efteråt, var jag tvungen att stå ut med årets största skämt till band. Det lät okej på myspace men vilket jävla crap att se på scen. Ja, jag blev på pisshumör och det har hållit i sig fram till nu.

Så nu: lugn och ro.

Carl Sagan, du är saknad.

"Look again at that dot. That's here. That's home. That's us. On it everyone you love, everyone you know, everyone you ever heard of, every human being who ever was, lived out their lives. The aggregate of our joy and suffering, thousands of confident religions, ideologies, and economic doctrines, every hunter and forager, every hero and coward, every creator and destroyer of civilization, every king and peasant, every young couple in love, every mother and father, hopeful child, inventor and explorer, every teacher of morals, every corrupt politician, every "superstar," every "supreme leader," every saint and sinner in the history of our species lived there – on a mote of dust suspended in a sunbeam.

The Earth is a very small stage in a vast cosmic arena. Think of the rivers of blood spilled by all those generals and emperors so that, in glory and triumph, they could become the momentary masters of a fraction of a dot. Think of the endless cruelties visited by the inhabitants of one corner of this pixel on the scarcely distinguishable inhabitants of some other corner, how frequent their misunderstandings, how eager they are to kill one another, how fervent their hatreds.

Our posturings, our imagined self-importance, the delusion that we have some privileged position in the Universe, are challenged by this point of pale light. Our planet is a lonely speck in the great enveloping cosmic dark. In our obscurity, in all this vastness, there is no hint that help will come from elsewhere to save us from ourselves.

The Earth is the only world known so far to harbor life. There is nowhere else, at least in the near future, to which our species could migrate. Visit, yes. Settle, not yet. Like it or not, for the moment the Earth is where we make our stand.

It has been said that astronomy is a humbling and character-building experience. There is perhaps no better demonstration of the folly of human conceits than this distant image of our tiny world. To me, it underscores our responsibility to deal more kindly with one another, and to preserve and cherish the pale blue dot, the only home we've ever known."

.

Alltså, som jag älskar den här skivan. Hade den på repeat genom hundrasextio norska fjällmil en gång för tio-elva år sen, ensam i bilen, och den känslan jag hade då kan jag plocka fram när som helst och återuppleva, lika stark som då. Den låter fan som ett norskt fjäll. Den låter som omslaget ser ut. Mästerverk. Och då har jag inte ens börjat tjata om Jack Irons trumspel.
För att färdas i mina däckspår; lyssna på den i bilen, ensam, sätt på den någonstans mellan Storlien och Meråker och låt den gå på repeat förbi Trondheim. Någon gång på hösten ska det vara, gärna på eftermiddagen. Det blir fint.

Gig

Här är Penny Centurys spelschema för oktober och november. Fler spelningar på lut också.

Fredag 9 oktober
Pluto, Stockholm

Fredag 23 oktober
Club Corazon, Östersund

Lördag 31 oktober
The White Room, Sunderland, Storbritannien

Söndag 1 november
Seaham Leisure Centre, Seaham, Storbritannien

Tisdag 3 november
The Keys, Middlesbrough, Storbritannien

Torsdag 5 november
Cartridge World, Sunderland, Storbritannien

Fredag 6 november
Institute of Arts, Durham, Storbritannien

Lördag 7 november
Cluny 2, Newcastle, Storbritannien

.

Seriöst, spar hostmedicinen tills ni är förkylda och sluta skruva och hacka i bra hiphoplåtar.

fniss

Jag läser CC:s blogg för sällan! Annars hade jag ju spritt det här vidare direkt!

"Dödsdömd norrman malariasjuk"

Ja, man har det bättre än vissa.

Ny Thom Yorke-låt

Här.

.

Från och med nu och en vecka framåt kan man se DIG! i sin helhet på Pitchfork. Gör det om du har möjlighet, det är nog den bästa musikdokumentär jag sett. Jävligt jobbig och gripande och fin och tragisk och bra.

Fotnot, jag kan inte bestämma mig för om Konie är lik Rivers Cuomo, Paul Weller eller Anton Newcombe.

Skivhösten

Några spännande skivor som släpps i oktober:

Lou Barlow: Goodnight Unknown
Black Heart Procession: Six
Califone: All My Friends Are Funeral Singers
Del the Funky Homosapien/Tame One: Parallel Uni-Verse
Daniel Johnston: Is and Always Was
The Flaming Lips: Embryonic
Holy Sons: Criminals Return
Jesus Lizard: hela katalogen återutges
Morrissey: Swords
Music Go Music: Expressions

Sen i november kommer Weezers nya, Rose Elinor Dougalls debut och 180-grams vinylutgåvor av On Avery Island och In the Aeroplane Over the Sea. Yey!

Stora fötter

Den gode Fredrik har gjort en reklamfilm för sitt företag Grand Shoes.

Edit

Fel av mig, Sandberg-basen var en JM och inte en JJ. JM ser ut så här. Med en humbucker och en single coil.

aj

dags att dra fjärde visdomstanden. det gör ont. klump i magen.