tisdag 15 februari 2011
My feet hurt!
Från det ena till det andra; vad är grejen med Clarks? Jag köpte ett par ökenkängor för ett och ett halvt år sen. Mjölkvita och hur snygga som helst men jag har aldrig fått så ont i fötterna av ett par skor. Snörningen sitter alldeles för högt upp så det är som en konstant känsla av att jag håller på att tappa skorna, de liksom hänger från fotleden när jag går. Det leder till att jag spänner fötterna jättemycket och när jag haft dem en dag är varenda fotmuskel stenhård. Finns det snygga ökenkängor med vettig snörning?
torsdag 3 februari 2011
Ja, herregud.
Okej. Innan jag lägger ut den här texten vill jag förtydliga att jag är anställd på Sveriges Radio och jobbar till och från på P4 Jämtland. Det här är mina egna personliga åsikter och har inget med min arbetsköpare (Sveriges Radio) att göra. Jag hade reagerat likadant om samma kritik riktats mot vilket mediaföretag som helst.
Vi börjar från början. Den här artikeln publicerades i dagens ÖP. Läs den till att börja med om du inte redan gjort det.
Länken till artikeln har gått flera varv runt Facebook vid det här laget och både där och i artikelkommentarerna skrattas det ganska mycket åt Fältarbetsgruppens moralpanik. Och det är skitkul, absolut. Som att återuppleva någon tevedebatt från mitten av åttiotalet, ledd av Siewert Öholm. Men under allt det roliga tycker jag det finns en ganska allvarlig problematik;
Till att börja med, jag vet inte huruvida brevets avsändare har någon examen i litteraturvetenskap eller om han har konsulterat en litteraturvetare innan han skrev mailet men jag tänker utgå från att det inte gjordes någon djupare textanalys. Särskilt eftersom personen citerar texten fel i ÖP:s artikel. Det kan verka onödigt när det gäller ett så, förlåt, genomuselt band som Nickelback men om man ska hävda att en text är drogliberal tycker jag att man ska ha mer på fötterna än en spontan grupp ungdomar i ett kök som tycker att ”Det är sådan musik de lyssnar på när de håller på”. Jag har inte heller någon litteraturexamen men jag är textförfattare och förstås väldigt intresserad av ämnet. Jag läste den påstått drogliberala texten nu och jag håller inte med. Visst kan den tolkas så men njaej, va? Den beskriver drogbruk, lite cannabis men framför allt alkohol, men lägger ingen värdering i det. Inte på ett ställe i texten finns någon uppmaning till drogbruk. Den bara beskriver vardagen för, kan jag gissa, ett gäng white trash någonstans i Kanada. Det låter inte särskilt glamoröst eller häftigt på något sätt. Så vad är det som gör Östersunds fältarbetsgrupp kapabla att bedöma innehållet i en låttext? Och framför allt, varför har de inte reagerat tidigare på de oräkneliga låtar som tveklöst handlar om drogbruk? Låtar av Beatles, Jefferson Airplane, Byrds, Rolling Stones och andra artister som ständigt går varma i P4?
Sedan det argument som ständigt möter sån här kritik: folk kan tänka själva. Ansvaret för att barn och ungdomar får en trygg och säker uppväxt och lär sig tänka kritiskt ligger hos vårdnadshavare, skola och samhälle. Och den debatten känns ju verkligen lika gammal som Siewert Öholm. Hårdrock, rollspel, videovåld... Och aldrig har det belagts att det finns ett kausalt samband mellan kulturkonsumtion och drogkonsumtion. Däremot kan jag tänka mig att någon som redan missbrukar droger får bekräftat att det är okej av kulturyttringar som gloriferar drogbruk. Men då har ju vårdnadshavare, skola och samhälle redan fallerat. Och dessutom, hur stort inflytande har Chad i Nickelback jämfört med bästa kompisarna?
Till sist brevets avsändare. Fältarbetsgruppen lyder under Östersunds kommun och dess verksamhet består enligt deras hemsida av att fälta, det vill säga ett uppsökande arbete som "sker i ungdomars miljö dvs. fritidsgårdar, skolor, ungdomsfester, på stan m.m." Fältarbetsgruppen vill också försöka vara "ungdomarnas språkrör ut mot vuxenvärlden." Det låter ju som Fältis då har en ganska viktig uppgift och borde försöka upprätthålla en ganska seriös profil. Det gick ju sådär idag det. Jag tänker uppfostra mina barn i Jämtland och det vore då hemskt skönt att känna att Fältarbetsgruppen är en kompetent organisation, väl insatt i frågor kring drogbruk och missbruk. En organisation som förstår sig på gruppdynamik och de processer och riskfaktorer som kan leda fram till ett eventuellt missbruk. I stället sitter de och skriver brev och gnäller på P4 och visar i och med det att de i princip inte fattat någonting.
Vi börjar från början. Den här artikeln publicerades i dagens ÖP. Läs den till att börja med om du inte redan gjort det.
Länken till artikeln har gått flera varv runt Facebook vid det här laget och både där och i artikelkommentarerna skrattas det ganska mycket åt Fältarbetsgruppens moralpanik. Och det är skitkul, absolut. Som att återuppleva någon tevedebatt från mitten av åttiotalet, ledd av Siewert Öholm. Men under allt det roliga tycker jag det finns en ganska allvarlig problematik;
Till att börja med, jag vet inte huruvida brevets avsändare har någon examen i litteraturvetenskap eller om han har konsulterat en litteraturvetare innan han skrev mailet men jag tänker utgå från att det inte gjordes någon djupare textanalys. Särskilt eftersom personen citerar texten fel i ÖP:s artikel. Det kan verka onödigt när det gäller ett så, förlåt, genomuselt band som Nickelback men om man ska hävda att en text är drogliberal tycker jag att man ska ha mer på fötterna än en spontan grupp ungdomar i ett kök som tycker att ”Det är sådan musik de lyssnar på när de håller på”. Jag har inte heller någon litteraturexamen men jag är textförfattare och förstås väldigt intresserad av ämnet. Jag läste den påstått drogliberala texten nu och jag håller inte med. Visst kan den tolkas så men njaej, va? Den beskriver drogbruk, lite cannabis men framför allt alkohol, men lägger ingen värdering i det. Inte på ett ställe i texten finns någon uppmaning till drogbruk. Den bara beskriver vardagen för, kan jag gissa, ett gäng white trash någonstans i Kanada. Det låter inte särskilt glamoröst eller häftigt på något sätt. Så vad är det som gör Östersunds fältarbetsgrupp kapabla att bedöma innehållet i en låttext? Och framför allt, varför har de inte reagerat tidigare på de oräkneliga låtar som tveklöst handlar om drogbruk? Låtar av Beatles, Jefferson Airplane, Byrds, Rolling Stones och andra artister som ständigt går varma i P4?
Sedan det argument som ständigt möter sån här kritik: folk kan tänka själva. Ansvaret för att barn och ungdomar får en trygg och säker uppväxt och lär sig tänka kritiskt ligger hos vårdnadshavare, skola och samhälle. Och den debatten känns ju verkligen lika gammal som Siewert Öholm. Hårdrock, rollspel, videovåld... Och aldrig har det belagts att det finns ett kausalt samband mellan kulturkonsumtion och drogkonsumtion. Däremot kan jag tänka mig att någon som redan missbrukar droger får bekräftat att det är okej av kulturyttringar som gloriferar drogbruk. Men då har ju vårdnadshavare, skola och samhälle redan fallerat. Och dessutom, hur stort inflytande har Chad i Nickelback jämfört med bästa kompisarna?
Till sist brevets avsändare. Fältarbetsgruppen lyder under Östersunds kommun och dess verksamhet består enligt deras hemsida av att fälta, det vill säga ett uppsökande arbete som "sker i ungdomars miljö dvs. fritidsgårdar, skolor, ungdomsfester, på stan m.m." Fältarbetsgruppen vill också försöka vara "ungdomarnas språkrör ut mot vuxenvärlden." Det låter ju som Fältis då har en ganska viktig uppgift och borde försöka upprätthålla en ganska seriös profil. Det gick ju sådär idag det. Jag tänker uppfostra mina barn i Jämtland och det vore då hemskt skönt att känna att Fältarbetsgruppen är en kompetent organisation, väl insatt i frågor kring drogbruk och missbruk. En organisation som förstår sig på gruppdynamik och de processer och riskfaktorer som kan leda fram till ett eventuellt missbruk. I stället sitter de och skriver brev och gnäller på P4 och visar i och med det att de i princip inte fattat någonting.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)