...

Jag är hemma och sjuk och har en massa funderingar om varför det aldrig känns okej att bara slappna av och låta sig själv vara svag? Alldeles för mycket för att orka skriva nu, jag skulle somna halvvägs, men alltså fan. Vad skönt det skulle vara att bara kunna få vara sjuk och svag när man verkligen behöver i stället för att vara präglad av en massa manlighetsmyt och förväntas (av sig själv, bara, egentligen, får jag hoppas) skaka av sig snoret och gå till jobbet. Nu är jag ensam hemma så jag tänker passa på att gny lite, äta glass och tycka synd om mig själv. Jag lär vara karl igen på typ fredag.