Det dök upp en låt nu som jag inte tänkt på sen jag var liten. Jag minns att den gjorde väldigt stort intryck på mig då och nu läser jag texten. Ta in de här raderna:
"I Malmö rispas dimman av färjornas sirener
Och på andra sidan sundet börjar världen
En ensam Volvo sliter i motvinden på Tjörnbron
Bion i Pajala ger 'Den sista färden'
Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten
Gårdarna släcker sina ljus
Ett stormpiskat Marstrand ber sitt Pater Noster
Stockholm city svajar i sitt rus"
...
"Frusen törst i kön till stadspuben i Luleå
Frusna drömmar uti monarkin
Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen
Kärleken går på billigt vin"
Det är förstås Vintersaga av Ted Ström. Det är så jävla snyggt, hur han målar upp bilderna till den där mörka melodin. Ens eget land känns främmande och spännande och exotiskt. Mina mest romantiska tankar brukar jag tänka om just det; när Sverige blir tyglat av naturen om vinternätterna och de människor som trotsar den för att ta sig dit de ska. Det är så mörkt och ensamt och samtidigt så fint. Jag kan inte riktigt beskriva känslan men det kan Jerry Williams.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar