Av alla människor sa Petter något som slog rot. Det var om det här med att som musiker vara konstnär kontra affärsperson. Det där är ju något som är känsligt och svårt att förhålla sig till många gånger men han sa det så enkelt och fint;
- Så länge jag gör min musik är jag konstnär men när den väl är färdig ska den fan ut och då blir jag ett företag.

Pinsamt enkelt och väldigt bra sagt tycker jag. För det är ju så det funkar. Om man som musiker har ambitionen att få så många öron som möjligt att lyssna på ens musik och dessutom lyckas med det är en naturlig konsekvens att man också gör sig en hacka. Och eftersom en gängse regel lyder "ju mindre skivbolag desto bättre" och det bästa är om man kan vara sitt eget bolag, då får man ju helt enkelt sköta sin musik som ett företag.

Sortera detta under "Jimmy states the obvious again".