Lugnet

För några veckor sedan hade jag en dag ledigt i kalendern. Inget jobb den dagen, inget rep, inga hushållssysslor, inga ärenden, en helt ledig dag. Jag hade markerat den som min Heliga Dag i almanackan och gått in stenhårt för att inte göra ett smack på hela dagen. Det hade gått en rätt lång stund sedan jag hade en sådan dag och behovet av den var ganska stort. Så kom då torsdagen. Jag vaknade på morgonen, låg och drog mig i sängen, sa hej då till Kristina när hon gick till jobbet, slog på datorn, skickade ett sms till Andreas för vi hade inte hörts på ett tag, fick ett sms av Kim där det stod att vi hade fått spelning i Newcastle, började fundera på vilka man skulle höra av sig till för att få till en turné runt det datumet, skickade sms till Dochan i Glasgow, ringde Erik och stämde av med honom, fick svar av Andreas och bestämde att vi skulle ta några öl på kvällen, sms-växlade mer med Kim, kollade upp stället vi skulle spela på, duschade, klädde på mig, gick bort till universitetet, pratade med Julia om dragspel en halvtimme i telefon, träffade Andreas, drack några öl, åkte med honom hem till mig och såg en film, blev trött, borstade tänderna, lade mig ner i sängen och konstaterade att jag misslyckats totalt. Det är alltså omöjligt för mig att stanna upp och inte göra någonting.
Då fick jag panik.

Det här med att stå still och bara låta tankarna flyga har jag aldrig varit speciellt bra på. Jag har en ständig oro i bröstet som gör att jag nästan alltid är nervös eller stressad över någonting. Om jag slutar göra saker blir jag rädd för att den oron ska bli till panik så jag håller mig kompulsivt sysselsatt. Det har förmodligen att göra med något barndomstrauma. Vi får väl se om det men min terapeut tycker att det låter så och det är inte omöjligt, jag har ju inte direkt ont om barndomstrauman.

Det finns en del saker som kan få det att bara lugna sig direkt i bröstet på mig. Att ligga bredvid Kristina och bara prata om allt möjligt, första snusen och kaffet på morgonen, starksprit och andra saker. Den mest gåtfulla av dem är musik. Vissa ljud, vissa stämningar, vissa låtar gör att hela kroppen kommer i harmoni med sig själv.
Det senaste som får mig i samklang är debutskivan från The xx. Jag har haft den i lurarna i går och i dag och jag älskar den. Det som gör den så fin är att den inte har bråttom någonstans. Den är dynamisk men inte på ett dynamiskt sätt. Gitarrer, bas, syntar, trummaskiner och samplingar som myser ur sig elva spår som är på samma gång bomullsmjuka och stenhårda med släpig men angelägen sång. Det är balsam för mina öron och min själ.